Jag tog på mig min pappas gamla brandkårsmössa i morse. Den värmer så skönt. Men mest för att jag känner mig trygg då.
Varje år så vid den här tiden hör jag hans ord i huvudet. Han slutar aldrig mala och förmana:
– Har du släckt ljusen?
När jag var liten fick vår ytterdörr till advent ett klistermärke där det tydligt stod att man skulle komma ihåg att släcka, innan man gick hemifrån. Och det kanske inte skadar med att vi påminner varandra om att släcka ljusen. Nu när det är så kallt ute vill i alla fall jag gärna tända några extra ljus. Både för lite extra mys men också lite skönare luft inne. Fy så rått det kan kännas ibland.
Med min brandmanspappa kände jag mig alltid lugn. Han var alltid väldigt rädd om mig. Och han var pedagogisk när han förklarade och löste olika situationer.
Men så här års är han väldigt otålig. Han slutar aldrig tjata om att jag ska släcka ljusen.
Och jag hoppas att jag aldrig slutar lyssna.