Lagom till att man hoppfullt petat in vinterjackorna längst in i garderoben, ställt undan de fodrade kängorna och muminmuggen med vintermotiv, gjorde kung vinter en sista kraftansträngning i kampen mot gumman tö och belägrade Mälardalen med både iskalla vindar och vilset irrande snöflingor.
Så det var ju lite förhastat att känna sig våryr och uppsluppen när kvicksilvret i termometern några dagar rände iväg uppåt.
Med stigande ålder borde man veta bättre, men erfarenheterna från ungdomsåren har tydligen glidit bort i dimman någonstans.
För vem har inte frusit häcken av sig i för trånga Puss&Kramjeans (eller var det Gul&Blå?) utanför korvmojen på gågatan i småstaden? Och träskor i snömodd och regn, hur begåvat var det?
Det var i och för sig 1975, typ, men allt går igen. De egna avkommorna frös så knäskålarna hoppade iklädda trasiga jeansknän mitt i smällkalla vintern.
Den fyrbenta familjemedlemmen lade av sina vinterkläder redan i november. Och jag kan tala om att det inte är lite "kläder" en golden retriever förfogar över. Eller så förnyas garderoben ständigt den där månaden när pälsen ska av. För hur mycket päls kan man borsta ur en hund utan att det minskar det minsta på kroppen på den?
Själv tar hon det med ro, vältrar sig vällustigt i de få snöflingor som virvlar runt på gräsmattorna på morgonpromenaden, utan vinterkläder.
Men strax bredvid lyser vintergäckens gula små bollar nära husväggen och jag är alldeles säker; det kommer en vår i år också!