Den yngsta skrek lungorna ur sig över att behöva ta på sig en overall i morse. Det var ju bara 22 minus, så jag förstår att hon tvekade om hon verkligen behövde den.
Den var inte trendig. Pinsamt att behöva ha något så himla fult konstaterade hon.
Själv hade jag gjort nästan vad som helst för möjligheten att få hoppa i en varm skoteroverall när klockan ringde. Vem vill bli av med det där varma och sköna täcket utan ett alternativ liksom.
Dessutom var det inte en klocka som ringde. Jag tänkte vara trendig och byta ut gamla alarmsignalen på mobilen mot en värmande kärlekssång.
Jag smällde huvudet i snedtaket av chocken. Katten flög och sladdade mattan på vägen ut ur sovrummet.
Den är raderad nu. Sången. Bjällerklang till förbannelse med någon skränig barnkör från 70-talet. Uppenbarligen slant jag på knapparna igår när jag valde uppvakningsmetod.
Här på redaktionen är det i alla fall väldigt tyst på morgonkvisten innan alla droppar in. Så skönt. Inte en enda liten bjällra.