De här fredagskrönikorna kom till för att vi skulle tipsa läsekretsen om saker att göra i helgen. För en grupp, pensionärerna, är det dock helg varje dag och lördag hela veckan. Till den gruppen har jag velat höra sedan barnsben
Det hände i tidiga skolåldern att jämngamla kompisar ringde på under lediga dagar och ville leka. Då fick jag förklara att jag var ledig från skolan och därför givetvis inte kunde medverka i deras lekar. Är man ledig ska man vara ledig.
Faktum är att jag aldrig har känt att det har varit några problem att sysselsätta tankarna och trivas de dagar som inte har varit intecknade av jobb eller andra medborgerliga plikter.
Pensionen närmar sig mer för varje dag som går och det har börjat uppkomma en hel del ålderstecken hos mig, både kroppsligen och själsligen.
Ett sådant tecken är ett plötsligt och nyvaknat intresse för fåglar. Förr såg jag mest på fåglar som luftens råttor, men nu uppskattar jag verkligen mina nyvunna bevingade vänner. Under denna vinter har jag förtjust iakttagit skockar med stjärtmesar dansande kring talgbollarna.
Häromkvällen gick jag på promenad och fick höra något märkligt i vassen. En fågel med ett säreget läte gömde sig någonstans där inne. Jag stannade till och lyssnade fascinerat.
Nu har jag fått reda på att det var en vattenrall jag hörde. Enligt Wikipedia kan det mest hörda lätet från en sådan fågel jämföras vid det snabbt bortklingande ljudet av grymtandet från en missnöjd gris.
Så nu vet ni vad ni ska göra i helgen. Ut och lyssna på vattenrall!