– Förresten, varför vill ni ta kort på oss?
Den nioåriga lilla flickan har just berättat om sin mammas livsdröm, att bli barnsköterska och makeup-artist så fort hon bara lärt sig lite mer svenska. Mamma Roza står bredvid och det är hon som svarar på våra frågor om livet här i Sadelmakaren i Enköping med hjälp av barnet som tolk. Vi har försökt förklara att vi kommer från den lokala tidningen och att vi bland annat skriver om deras bostadsområde och människorna som bor där.
Kanske har de inte förstått riktigt när flickan frågar vad vi ska ha bilden till. Vi gör ett nytt försök och den här gången går det bättre. Sabrins ögon glimmar till och hon fnissar förtjust när hon förstår att hon ska få vara med i tidningen. Det har inte hänt förut och nu översätter hon vår förklaring till sin mamma så att hon också förstår.
Det är bara två år sedan familjen kom från Eritrea och Sabrin har lärt sig svenska så där förvånansvärt snabbt som bara barn verkar klara. Här på gården i Sadelmakaren finns många barn i alla åldrar och kanske är det tack vare att de träffas och leker, utan att tänka på varifrån kompisarna kommer som de också lär sig det nya språket av bara farten. Det sägs att små barn kan lära sig vilket språk som helst om de kommer i kontakt med det regelbundet under sina första fem levnadsår.
För språket är viktigt för de nya svenskarna, såväl för de vuxna som för barnen. Hittar de bara språknyckeln har de så mycket större chans att också hitta nyckeln till det svenska samhället – ett samhälle som ger alla möjlighet att förverkliga sina drömmar.
I kvarteret Sadelmakaren finns barn från olika delar av världen, många har flytt för sina liv från krig och katastrofer och nu är de här med hopp om ett bättre liv än det de hade när de kom. Låt oss hoppas att de lyckas och att det går lika bra för dem som för barnen i en annan flyktingfamilj som kom till Sadelmakarens första område, för mer än 20 år sedan.
Pappan var journalist och författare i hemlandet Turkmenistan men förföljdes av regimen bland annat på grund av sina avslöjande artiklar om miljöförstöringen i Centralasien. 1994 flydde familjen till Sverige och några år senare hamnade de i Enköping.
För barnen kom det svenska språket naturligt och familjen tog alla chanser som gavs till utbildningar. I dag är barnen vuxna och föräldrarna Sona och Ak Welsapar kan stoltsera med en läkare, två advokater och en blivande systemvetare i barnaskaran.