Den här morgonen inleddes cykelturen med ett ovanligt tungt och dystert sinnelag. När Gud står och pissar ner på en från sitt moln i himlen påverkas humöret.
Men se där. När jag närmade mig byggarbetsplatsen för det nya kommunhuset upptäckte jag till min glädje att skyltarna om den avstängda gång- och cykelvägen var borttagna.
Nu är det fritt fram att cykla. Och fritt fram för bilar från båda körriktningarna.
Det känns som att vägarbetet på Kungsgatan har pågått i en evighet och att det aldrig skulle ta slut. Bilisterna har fått samsas om ett körfält där sedan Hedenhös dagar.
Så här har det sett ut:
Jag vet att det är ett I-landsproblem och jämförelsevis med större städer en fjuttig trafikstockning. Men sedan trafikljusen sattes upp vid vägarbetet har jag vid något tillfälle sett att det blivit så lång kö att bilarna på Ågatan inte har kunnat komma fram.
Ytterligare ett I-landsproblem har varit den omväg som den avstängda gång- och cykelbanan har åsamkat mig och en anhörig. Vägen till och från Friskis och Coop har varit ett hundratal meter längre att cykla.