Då jag i juletid skulle gå upp till kyrkogården för att tända ljus på mina anhörigas gravar var snön så djup så det var svårt att ta sig fram.
Tänk om jag nu haft lite svårare för att pulsa i djupsnö och kanske t o m haft en rullator att stötta mig på. Ja, då hade min gamla mamma, mormor och morfar blivit utan ljus.
Idag skulle jag ta mig upp igen för att tända ett ljus. Och jodå, gångvägen från grinden och rakt upp till kapellet var nog i gångbart skick. Men sen då?? När jag skulle ta mig in mot mitten, då blev det nära nog omöjligt att ta sig in. Den tidigare oplogade snön med djupa fotspår i, hade frusit till is och var helt osandad.
Jag tog mig lyckligtvis över denna hala ”puckelpist” och kom fram till graven som tur nog ligger ytterst. Tillbaks tog jag mig också utan bruten handled eller andra fallskador. Men någon med sämre balans eller odubbade skor bör nog undvika att försöka.