Det var bäddning, viss påklädning, ibland annat stödstrumpor samt brygga kaffe och göra i ordning en smörgås. Torsdagar dusch, då 1 timma, samt varannan vecka bädda med rent sänglinne.
Detta har gått bra.
Men nu har tiden blivit nerdragen, trots att mitt behov ökat, då hälsotillståndet försämrats och jag behöver mer hjälp.
Det hela fungerar bra, då de erfarna arbetar med ”hjärtat”. Nyanställda är rädda om sina jobb och om de klagar får de svaret, att se sig om efter något annat. Vi gamla behandlas som maskiner som stämplas in och ut.
Till sist ändå en stilla undran, vilka gör största nyttan: Lågavlönad vårdpersonal eller högavlönade chefer som får tusentals kronor i avgångsvederlag även om det gjorts stora fel som medför omedelbar uppsägning?