Nya tider, hemska tider
landets äldre – de lider.
Vi mår dåligt i vårt sinne
men vi stannar ändå inne.
I karantän är vi varenda da’
så som hälsomyndigheten sa.
Jag ringde en kär gammal vän,
för det var faktiskt ett tag sen.
Men jag fick då inget svar,
och undrade – är allting bra?
Dagarna och veckorna gick
men en vardag min blick
en dödsruna den ser:
”han” finns inte mer.
En oerhörd smärta,
kändes i mitt hjärta.
Jag skriker allt jag orkar
och mina tårar jag torkar.
Jag vill inte bli en askig kvarleva
Snälla – jag önskar bara överleva!