Insändare: Den lokala kulturen är hotad, Parisa Liljestrand

Till statsrådet Parisa Liljestrand
Vi företrädare för fem regioner skriver till dig för att berätta om vår oro för regionala kulturverksamheter samt för de följder som minskade statliga anslag kan få för kulturutbudet och i förlängningen hela vårt samhälle. De akuta problemen med finansieringen som uppstod i och med försämringarna i förra höstbudgeten, behöver åtgärdas nu – i kommande budgetproposition.
Vi ser ett stort värde i det tredelade ansvar som vi regioner tar tillsammans med staten och kommunerna, för att säkerställa tillgången till kultur i hela landet. En trygg och långsiktig finansiering möjliggör stabila och självständiga kulturinstitutioner som kan fungera som noder i kulturens infrastruktur. Det säkrar konstnärlig frihet och bidrar också till regional utveckling.
Över tid har statens andel av medlen inom kultursamverkansmodellen minskat, medan regionerna och kommunerna har ökat sina andelar. Regeringens beslut inför förra budgeten att sluta räkna upp anslagen till kultursamverkansmodellen med pris- och löneökningar innebar en tuff smäll.
Vi anser det orimligt att staten från ett budgetår till ett annat gör förändringar som får en betydande negativ effekt för de två andra parterna, och framför allt för de kulturverksamheter som drabbas. Samtidigt som regionerna är hårt pressade ekonomiskt, ökar trycket på kompensation för det minskande statliga ansvaret. Det är inte möjligt, varken för oss eller för kommunerna, att möta det behovet i rådande läge.
Operor, teatrar och museer som fått kraftigt ökade kostnader på grund av inflationen, är så pressade att det riskerar att bli färre föreställningar, färre utställningar och högre entréavgifter. När en part i en trepartssamverkan drar sig undan från sitt ansvar, ser vi att det finns risk för nedstängningar av kulturinstitutioner som funnits lång tid.
När hela samhället kraftsamlar inom försvar och beredskap vill vi också påminna om hur viktigt ett livskraftigt kulturliv är i ett starkt totalförsvar. Att utöva och vara delaktig i kultur kan bidra till både motståndskraft och försvarsvilja. Med tanke på den osäkra tid vi lever i, ser vi från den regionala nivån ett stort värde i att värna den kulturella infrastrukturen i hela landet. Det finns en bred uppslutning kring kultursamverkansmodellens förtjänster som ett sätt att säkra kulturell infrastruktur.
Vi är inte negativa till att staten utreder alternativa finansieringslösningar för ett hållbart och mer långsiktigt ekonomiskt ansvar för kulturens finansiering inför framtiden, tillsammans med näringsliv, civilsamhälle och offentliga aktörer. Men i Sverige finns inte några modeller eller alternativa finansieringslösningar som vi kan luta oss emot i det korta perspektivet.
De akuta problemen med finansieringen behöver åtgärdas i kommande budgetproposition. Att återinföra pris- och löneuppräkningen, eller kompensera med extra anslag enligt Kulturrådets förslag skulle vara en bra start. i Det innebär en liten skillnad på helheten för statens utgifter – men kanske avgörande för de teatrar, operor och museer som just nu kämpar för att kunna fortsätta leverera högkvalitativa kulturupplevelser i hela landet.
När Elisabeth Svantesson, finansminister, i 30 minuter den 29 augusti 2024 aviserade att det nu finns utrymme till budgetssatsningar anser vi att kulturen ska få de uppskrivningar som så väl behövs.
Den nationella kulturpolitiken firar i år 50 år. Ska jubileumsåret för den nationella kulturpolitiken bli året där nedmontering av kultur i hela landet påbörjas eller ska vi gemensamt stå upp för att de tre nivåerna ska uppfylla de kulturpolitiska målen. Vi förväntar oss att kulturministern står upp för kultur i hela landet som är fastslagit i den nationella kulturpolitiken och att statsrådet arbetar för att resurser ska återföras till kultursamverkansmodellen i den kommande höstbudgeten i enlighet med det som anförts i brevet.