Förra året var det varmaste året som har uppmätts. De höga temperaturerna har fortsatt i år och värmerekorden är på en nivå som forskarna inte riktigt kan förklara. Som Gawin Schmidt, direktör på NASA, uttrycker det, ”Vi behöver ha svar på varför 2023 kom att bli det varmaste året på sannolikt de senaste 100 000 åren. Och vi behöver dem snabbt.”
Sverige tillhör de länder inom ramen för EU som har skrivit under Parisavtalet. Det innebär ett åtagande att vidta åtgärder så att den globala uppvärmningen hålls väl under två grader med strävan att begränsa den till 1,5 grader. Men tiden håller på att rinna ut för 1,5 grader. Den senast uppdaterade uppskattningen gjord av CEMUS vid Uppsala universitet visar att bara 80 MtCO2 (miljoner ton koldioxid) återstår innan Sverige har överskridit utsläppsgränsen för 1,5 grader. 2022 uppgick de territoriella utsläpp till omkring 45 MtCO2. Tiden håller alltså på att rinna ut för att klara max 1,5 grader.
Den tidspressen ser vi tyvärr inget av i regeringens s k klimatpolitik. På kort sikt kommer den klimathandlingsplan som lades fram strax före jul att leda till högre utsläpp. Inget talar egentligen för att EU:s och de nationella klimatmålen 2030 kommer att nås och inriktningen är att komma ner till netto noll utsläpp först 2045. Då ska vi komma ihåg att klimatmålet 2045 inte är kopplat till något utsläppsutrymme. Utsläppen kan vara hur stora som helst fram till 2045. Som Klimatpolitiska rådet skriver i sin senaste rapport, ”Det är de ackumulerande utsläppen, det vill säga de totala utsläppen av växthusgaser över tid, som har betydelse för våra möjligheter att nå Parisavtalets mål att hålla den globala uppvärmningen till väl under två grader och sträva efter att begränsa den till 1,5 grader. Sveriges klimatmål om utsläppsminskningar till ett visst enskilt år kan därför verka ologiska, eftersom själva målet inte säger något om hur stora utsläppen på vägen mot målet får vara”.
Om Sverige ska bidra till att klara klimatomställningen måste alltså kraftfulla åtgärder sättas in nu!