Runt äldreboendet på Åkersbergsvägen tre – en mönsteranläggning vill jag påstå – breder en minst ett hektar stor enastående omtänksamt planerad trädgård ut sig. Den är till stor glädje för de boende med alla sina träd, buskar och örter, alltid blommande på några ställen, slingrande gångar, en stilig pergola och en paviljong kringfluten av vatten och blommor som bjuder på skugga och porl av vatten varma dagar.
Snygga parkbänkar att vila gamla trötta ben på utplacerade där väldoften och färgprakten bäst kan avnjutas. I detta lilla paradis finns en yta med en vindlande stig genom en riktig nordisk sommaräng. Det vill säga fanns! Nu är den borta. Djupt sörjd och saknad som det brukar stå i dödsannonserna.
Redan under försommaren ödelades den av en mullrande maskin, som skar av en varande hoppfull stängel och strå. Den försökte tappert återkomma och hoppet steg hos oss då en räddande ängel ur personalen fick stopp på gräsklipparen då den dök upp igen senare. Ängen kom tillbaka bra, men i veckan efter midsommar dök fanskapet upp igen och lemlästade ängen fullständigt.
Hur kan parkförvaltningen tillåta en kommunal fastighetsägare att begå ett sådant illdåd i en stad som är rikskänd för sina parker? Och vad gör ni ansvariga för att hindra en upprepning nästa år?