Stort eller smått?
Jag minns mycket tydligt den lilla trästaden, Enköping innan den stora "rivningshysterin" genomfördes under 1960-talet. Hela Kryddgårdsområdet i det centrala Enköping bestod av små trähus, putsade eller ej med vackra små täppor, grönskande och prunkande av blommor. Jag kom också i håg när jag gick på trottoarer där och bokstavligen tittade ner på golven genom fönsterrutorna. Golven i husen kunde vara nästan 40-50 cm nedanför gatunivån.
Några hus av denna karaktär finns kvar, Wallinska gården, det närbelägna gula trähuset 1799, hörnhuset Kunggatan/Sandgatan med café "Tant Gredelin". Det finns några fler lite "här och där" men den gamla låga karaktären är borta.
Upp i staden, är det nu de höga husen som dominerar, mycket fina i sig själva men ändrar snabbt en karaktär till "bostadsområden" i storstad med den valda gråskalan och med "döda" tomma ytor. Detta på både gott och ont, fler får plats att bo, – men den lilla småstaden försvinner.
Mina egna associationer går till Hammarby sjöstad i Stockholm. Jag frågar mig själv ifall husen i Enköping är en produkt av dagens arkitekter eller utifrån uppdragsgivaren?
Konsten att matcha gammalt och nytt är få förunnat och det kan bli så fel.
Att tiden förändras och vi med den vet vi alla, men den stora frågan uppstår, vad är det för stadsbild vi vill ha i den gamla staden Enköping?