75-års dagen av Auschwitz befriande och Förintelsens minnesdag uppmärksammas idag, den 27 januari.
Jag är utbildad folkbildare mot nazism och som en del av min utbildning besökte jag Auschwitz i maj förra året. Att stå inför det ofattbara som skedde där var fruktansvärt, även efter att så lång tid gått sen Förintelsen skedde. 

Jag skriver den här texten med ett ömmande hjärta och med en stor sorg över de mord som nazisterna utförde på judar, romer, personer med funktionsnedsättning, homosexuella och politiska motståndare. Tankarna går till alla de offer som fick genomlida nazisternas brott mot mänskligheten. 

Vad kan vi idag lära oss så vi inte upprepar det som skedde då?
Vi måste i vardagen stå upp för mänskliga rättigheter och rättvisa, vara vaksamma i samhällsdebatten och i vår inställning till varandra.

Det är här jag måste varna för vår samtid.
En iskyla drar över vårt land och negativa åsikter om medmänniskor som jag aldrig trodde jag skulle få höra sprids allt mer. På internet och vid fikaborden florerar rasismen mer och mer fritt. 

Politiker tävlar i att ha hårdast inställning mot att människor på flykt ska få en fristad i Sverige och samtidigt införs också tiggeriförbud i flera kommuner.Säpo har pekat ut nazistiska NMR som ett av de allvarligaste hoten mot Sveriges säkerhet.
Ett parti där flera av grundarna har bakgrund i nynazistiska organisationer sitter i både riksdag, regioner och kommuner, Sverigedemokraterna. 

Det är många som tror att en ny Förintelse aldrig kan ske igen, för att inget vi är med om idag är så allvarlig som det som hände då under andra världskriget. Vi vill inte tro att det värsta kan hända igen. 

Det som ofta glöms bort är att Förintelsen inte började med massmord. Det började med åsikter som ledde till trakasserier, förföljelser och inskränkande lagar som sedan slutade i Auschwitz och andra läger där människor mördades. 

Jag, och många med mig, menar att vi måste vara vaksamma när samhället börjar peka ut grupper av människor som problem i en sorts “Vi och dom mentalitet”, t ex personer på flykt eller personer som tigger för sin försörjning.
Därför är det viktigt att alltid stå upp för medmänsklighet och kritisera enfaldig politik och idéer som kan leda oss mot en ny avgrund.

Även idag är judar och romer utsatta för rasism i vårt land. Vi vet att personer med funktionsnedsättning och hbtq-personer får kämpa för sina rättigheter. Det som är självklart, alla människors lika rätt till att leva sina liv i frihet från våld och förtryck, med jämlika livsvillkor, är inte ännu en verklighet.

Vi ska minnas Förintelsen för att hedra offren, för att lyfta fram de i ljuset som blev mördade och utsatta för det mest fruktansvärda vi kan tänka oss.
Samtidigt ska vi ta lärdom av det som hände då, vara vaksamma på de små och stora orättvisorna och alltid ta ställning för mänskliga rättigheter. 

På så sätt kan vi i den djupaste medkänsla för Förintelsens offer lova att alltid komma ihåg de personer som utsattes och samtidigt gör allt i vår samtid för att se till att inga fler ska få lida under förtryck och våld.