Många träffar inte en diabetesläkare årligen och bland personer med diabetes typ 2 uppger drygt var tredje att de träffar olika läkare vid sina besök. Det visar Diabetesbarometern 2023. Här hamnar Uppsala på en första plats, vilket är mycket glädjande samtidigt som det fortfarande finns utvecklingsbehov i diabetesvården i länet.
Diabetesbarometern 2023 bygger på statistik från Nationella Diabetesregistret och enkätsvar från 3530 medlemmar i Svenska Diabetesförbundet. Totalt har 15 faktorer analyserats. Det är viktigt att förstå att diabetes är en komplex kronisk sjukdom, som kräver regelbunden vårdkontakt för att undvika kort- och långsiktiga hälsorisker samt säkerställa en bra livskvalitet för individen.
Ska vi uppnå en god och nära vård samt göra den mer jämlik i hela landet behöver kontinuiteten därför förbättras. När medlemmarna får peka ut vad som försämrats mest jämfört med förra året är det just detta område. I Uppsalas län, där drygt 15 000 personer lever med diabetes, svarar nära en av tio att kontinuiteten i diabetesvården fungerar dåligt.
Bristande kontinuitet är särskilt problematiskt för dem med diabetes. Sjukdomen är påfrestande för individen och kräver regelbunden vårdkontakt. Personer med en väl behandlad typ 2-diabetes bör exempelvis träffa primärvården två gånger per år.
När personer med diabetes inte har regelbunden kontakt med samma medarbetare inom vården så ökar risken för att egenvården försämras och att tidiga tecken på komplikationer missas. Detta drabbar förstås individen, men leder också till höga kostnader för behandling av komplikationer. Sistnämnda utgör runt 70 procent av kostnaderna i diabetesvården.
Vi vet att regionen har ett mycket besvärligt ekonomiskt läge, men vi behöver tillsammans fortsatt utveckla och förbättra diabetesvården i Region Uppsala inte minst när det gäller kontinuitet, annars riskerar vi att stå med stora kostnader i framtiden. Det blir konsekvensen om vi ska hantera kostnaderna för allvarliga komplikationer och produktionsbortfall till följd av diabetes.
Detta är ohållbart både för vi som lever med sjukdomen och för regionens redan ansträngda budget.