Vi behöver bli bättre på att odla våra grödor. Det gynnar klimatet och den biologiska mångfalden. Bättre odling förutsätter bättre grödor, och det som vi alltid har använt oss av för att åstadkomma detta är växtförädling. Tack vare den tekniska utvecklingen har vi blivit allt mer effektiva och vi kan i dag få fram nya grödor snabbare än för bara några år sedan. Dessvärre ser vi nu hur den tekniska utvecklingen hotas av omodern lagstiftning i EU.
Nyligen rapporterades det om hur den gula dessertbananen är hotad av en svampsjukdom som nu sprider sig i Centralamerika. Med tanke på att det rör sig om 50 procent av den globala bananodlingen så är det lätt att förstå vilka konsekvenser detta kan få för såväl konsumenter som producenter. En av lösningarna kan vara att försöka bekämpa svampen med ny teknik för växtförädling, Crispr, som skulle kunna göra bananplantorna resistenta mot svampen.
Problemet är att dessa bananer inte skulle vara lagliga på den europeiska marknaden. Det beror på att nya förädlingstekniker med hög precision, såsom Crispr, ska regleras som genetiskt modifierade organismer, GMO. EU:s regelverk för GMO-grödor är strängt och kraven är långtgående. I praktiken utgör det ett förbud eftersom ingen gröda har blivit godkänd sedan de gällande reglerna infördes för snart 20 år sen.
Den nya växtförädlingen innefattar tekniker som inte tillför något främmande DNA i växten. Det är i praktiken omöjligt att skilja en växt som härrör från Crispr från en växt som åstadkommits med ”traditionell” växtförädling, som inte regleras som GMO. Hur förlegad den nuvarande lagstiftningen är blir med all önskvärd tydlighet uppenbart när två identiska plantor kan regleras helt annorlunda beroende på vilken teknik som användes för att ta fram dem.
Hur reglerna faktiskt ska efterlevas råder det också oklarheter kring. EU:s regelverk för GMO kräver att du ska kunna följa en genetiskt modifierad produkt i alla skeenden. Hur gör man det när en Crispr-gröda är identisk med en ”vanlig” gröda?
Det nuvarande regelverket är inte bara skadligt för forskning och utveckling utan även helt omöjligt att efterleva. Det är därför glädjande att EU:s medlemsländer nyligen uppmanade EU-kommissionen att genomföra en studie med syftet att bringa klarhet i situationen. Landar studien i att någonting behöver åtgärdas uppmanas kommissionen att agera.
Tills dess att studien är klar behöver vi nu driva på för att uppdatera regelverket. Särskilt vi svenska Europaparlamentariker har ett stort ansvar. Crispr-tekniken utvecklades till viss del i Sverige och vi representerar ett land som traditionellt sett har varit teknik- och innovationsvänliga. Det är ett arv som förpliktigar – regelverket för växtförädling måste nu förnyas, om vi ska klara klimatutmaningen.