Vi svenskar är lyckligt lottade. Vi kan fritt göra utflykter till naturen, vandra längs stränderna, ta ett dopp vid en klippa eller naturvik. Vår allemansrätt är unik. Strandskyddet inrättades på 1950-talet för att säkra detta. Framsynta politiker insåg behovet av att skydda stränder så att alla skulle få tillgång till dem – även i framtiden.
Nu hotas detta skydd att försvagas kraftigt. Den så kallade strandskyddsutredningens förslag skulle öka privatiseringen av våra stränder och drabba växt- och djurlivet.
Det utredningen föreslår är flyttar oss ordentligt bakåt i tiden. Utredaren vill att kommunerna själva ska kunna peka ut stora områden där strandskyddet helt ska tas bort. Hon tycker att det ska bli lättare att bygga även vid kusterna, i skärgården och vid de stora sjöarna. Det föreslås också att strandskyddet kring alla små sjöar och vattendrag tas bort, oavsett vattendragets betydelse för växt- och djurlivet.
Förslagen kritiseras hårt av miljö-, frilufts- och turistorganisationer. Och applåderas av partier som påstår att detta är en modernisering av strandskyddet. Men det finns inget modernt i att nedprioritera ett avgörande skydd för vår biologiska mångfald. Inte heller att försvaga vår svenska allemansrätt.
Om vi vill att även framtida generationer ska få vandra längs orörda stränder. Om vi vill hejda utrotningen av växter och djur. Då ska vi säga nej till utredningens förslag. Då ska vi nöja oss med att bygga hus i sjönära lägen, inte på stränderna. Då ska vi nöja oss med att göra det lättare att få dispens för de företagare som behöver ha sin verksamhet vid stranden, till exempel turistföretag (jord- och skogsbruk är redan undantaget). Då ska vi behålla ett modernt, hållbart strandskydd. Med skärpt strandskydd längs Upplandskusten och vid Ekoln och Mälaren. Vi är många i vårt län som vill njuta av fin natur.