Att saker blir dyrare är ett faktum. Handlarnas kreativa idéer för att få överta våra surt förvärvade pengar är ett faktum. Man får en känsla av att till och med de offentliga finanserna har någon liten påhittig stab som uppfinner intressanta varianter på pålagor för att pungslå medborgarna.
När det gäller krympflationen däremot så undrar jag om det inte är så att producenterna motverkar handlarna. Att hela tiden minska mängd och förpackningar med bibehållet pris borde i viss mån vara kontraproduktivt. Om det är så att jag är hänvisad till att köpa en bit tvål i en enstaka förpackning så slår man undan hela incitamentet för stormarknaden. Då kan jag lika gärna gå till den lilla butiken och köpa den.
Vi kommer aldrig att komma undan från fördyringarna och att man är ute efter våra pengar. Det ligger inbyggt i systemet. Slår man däremot undan fötterna på stormarknaderna och välkomnar småskaligheten så öppnar sig möjligheterna för att få liv i städernas centrum.
Välkomna krympflationen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.