Det hörs och ekar allt oftare orden rasist och rasism i media, politiska debatter och även i mitt fall som lärare i skolans korridorer.
Jag ifrågasätter vad ordet står för i dag. Var går gränsen till rasism?
Ordet har haft olika betydelser historiskt sett med olika styrkor.
Att det handlar om intolerans och rädsla för ett främmande betende/utryck är ganska relevant.
Vi människor har olika hembygder, vissa en och andra flera hembygder, hembygder med traditioner och levnadssätt.
En hembygds kvalitéer bör ha sina traditioner och sedvänjor, omsorg, utbildning, vänner och trygghet – vi får rötter.
I dag befinner vi oss i ett Sverige med kanske många vilsna nyinflyttade som fått lämna en hembygd från ett annat land för att hitta en ny. Kollisioner uppstår emellan för att förstå.
I Sverige finns en stark hembygdsrörelse med syfte att förstå en orts historia, människor, traditioner, nutid och framtid.
Jag anser att vi alla har ansvar att värna om vår ort eller hembygd och då skiljer jag inte på människor emellan. Det handlar om att både ge och ta kunskap.
Även om hembygdsrörelse är stark så har politiken det största ansvaret för vår hembygds framtid.
På 1970-talet startades en ‘’Gräv där du står-rörelse" detta utifrån författaren Sven Lindqvists bok ‘’Gräv där du står‘’, syftet var då att få kunskap om industrisamhällets framväxt utifrån deltagarna själva, det byggde på delaktighet.
Ett stort antal studiecirklar startades, utställningar med mera blev verklighet.
Denna rörelse skulle lätt kunna förflyttas till nutid med dagens förutsättningar utifrån det mångkulturella samhälle, just för att förstå.
Att separera kulturer och människor skapar ‘’rasism’’.
Kulturkrockar är ingen ny företeelse, den har alltid existerat, rädslan för det okända och främlingsfientligheten. Vår kulturs handslag vid en hälsning har sitt ursprung att vara vapenfri –att vara en vän.
Jag gräver själv där jag står.
Mitt hus byggdes på 1800-talet, då ovetande över en rasad stensatt balustrad av resta spetsade timmerstockar som omgärdade ett boende. Detta som ett skydd för vandrande folkgrupper under den tid vi kallar folkvandringstid, cirka 500 efter Kristus.
Folkgrupper vandrade runt i norra delen av Europa på grund av kallare klimat och okunskapen till kylan.
Vi har här i Enköping ett flertal fornborgar från denna tid avsedda för att ta skydd och ge försvar.
Bättre kan vi i dag för att möta kulturer och det gäller oss alla.