Förunderligt och märkligt kan tyckas att i ett samhälle inga samarbeten med helheten görs. Jag tänker nu främst mellan kommun och stat.
Sverige befinner sig i ett katastrofläge när det gäller kriminalitet och skjutningar.
Det talas till stor del om polisens insatser och en förstärkt poliskår, det är bra och nödvändigt i dagsläget – ja, vi vet alla om behovet utifrån nyhets rapporteringar.
I ett längre perspektiv måste arbetet ske i förebyggande syfte. Här kommer kommunala satsningar och politik in!
Kommunerna har nu ansvaret att ge en växande generation trygghet och kunskap i våra skolor.
Om Enköpings kommun bygger många stora skolor ser man inte de konsekvenser det ger av oseddhet – mobbning, utanförskap och att elever mår dåligt. Lika så för personal som tappar kontrollen för individen. Jag har över 30-årig erfarenhet från skolans värld, med både mindre antal elever i skolbyggnaden som många elever.
Skolor och polis är bra på att reda ut trassel och strul, men är det trassel och strul vi vill ha?
Enköpings kommun presenterar nu att kommunen ska bygga länets största grundskola, allt mot sunt förnuft och för att inte se eleven och ge en tryggare samvaro, både individ mot individ och elev mot vuxen personal.
En tryggare skola för eleven ökar bestämt elevens kunskapsnivån och möjlighet att nå de mål som Skolverket satt. Till lika får personalen en bättre överblick och mera kontaktmöjligheter för att kunna vägleda elever och ge bättre samarbete medarbetare emellan i skolvärlden.
Det är här insatserna ska göras för att få överblick att lyfta och uppmuntra vår växande generation istället för att slå ner efterdyningarna utifrån gigantiska skolor. I sammanhanget är det kommunerna som sätter förutsättningarna
Kosta vad det kosta vill men ett mer harmoniskt samhälle vill vi väl alla ha?