I en insändare (EP den 23/9) med rubriken ”Besluten skapar pedagogisk misär” förmedlar Göran-Valdemar Lacksell som erfaren pedagog flera tankar kring ”den fysiska skolmiljön” i Enköping. Han vill bland annat se en ”positivare samhällsbyggnad” och ”mindre skolenheter”. Han anser att stora skolor skapar byråkrati, främlingsfientlighet, utanförskap och passiva elever. 

Vad är lagom stort, och vem avgör vad som är lagom? Det finns inga garantier för och vi känner inte till någon forskning som visar att mindre skolenheter når bättre resultat, eller att eleverna där får en bättre start i livet. 

Men med en tolkning av Lacksells ”öppna” formuleringar håller jag med honom om vad vi ska försöka uppnå hos våra elever. Som så ofta finns det inte bara en lösning, som i detta fall skulle vara ”mindre” skolor. Skolornas storlek och placering kommer sannolikt även framledes variera beroende på vilken åldersgrupp de riktar sig till. För samhället ställer även andra krav på våra skolor. Kommunfullmäktige har tagit beslut om att man ska kunna gå eller cykla till närmaste skola, något som är viktigt ur miljösynpunkt. Samtidigt kan lokalt placerade skolor leda till segregation, något som kommunfullmäktige i samma andetag säger att vi ska motverka. Det fria skolvalet är också något som påverkar bilden. 

Vi har en knepig ekonomisk situation i kommunen, samtidigt ett akut behov av fler utbildningsplatser. Trots det har vi möjlighet att tillsammans få till en modern skola i Enköping baserad på kunskap och erfarenhet, bra pedagogiska modeller, ny teknik och inte minst en portion mod. En skola där bra och trygga miljöer för elever och skolpersonal är överordnad storleken. Lacksell och hans lärarkollegor har där en viktig uppgift att med sin erfarenhet och förhoppningsvis goda inblick i de möjligheter och utmaningar som står för handen, bidra till en utveckling i Enköping som är i samklang med samhället i övrigt.