Det finns många olika skäl till att den psykiska ohälsan fått breda ut sig bland våra ungdomar. Det är därför inte så konstigt att önskemål om ett nytt skolämne låtit höra av sig.
Önskemålet ventilerades i radion för inte så längesen av lärare och vår skolminister och samtliga kunde då konstatera att det inte finns utrymme för detta för vårt samhälles framtid så viktiga skolämne.
Detta fick mig att studera kursplanen för idrott lite närmare eftersom jag hade ett svagt minne av att psykisk hälsa var satt på pränt där. I kursplanen kan man bland annat läsa om vilka kunskaper idrottspedagogen skall delge sina elever. Jag citerar: " kunskaper om hur rörelse förhåller sig till fysisk, psykisk och social hälsa ". Det finns alltså utrymme för undervisning i psykisk hälsa men, med tanke på ämnets viktighet, är jag inte säker på att ämnet får den tid som ämnet kräver.
Förklaringen till detta kan förmodligen kopplas till pedagogens utbildning.
Trots att den psykiska hälsan är minst lika viktig som den fysiska så får undervisning i psykologi och psykiatri (psykisk hälsa) vid gymnastikhögskolan stå tillbaka för en omfattande undervisning i anatomi och fysiologi (fysisk hälsa).
Kanske signalerar, enligt forskning vid Uppsala universitet, vår tids växande ohälsa att det är hög tid att låta idrottsämnet byta namn till Hälsa, ett ämne med en helhetssyn på människan, en syn med kunskaper om hur beroende det fysiska och psykiska tillståndet är av varandra.
Självklart så skall en för biologisk utveckling gynnsam idrott i olika former och med målet fysiskt välbefinnande finnas inom ämnet utan att värdet av övningar för den psykiska hälsan förringas.
Utöver en förändring i kursplanens anda så krävs en radikal förändring av utbildningen till hälsolärare.
Till viss del bör denna utbildning bestå i varför rörelse (till exempel lätt jogging eller promenad) i naturen kan vara så hälsobringande för den psykiska hälsan.
Den främsta medicinen mot psykisk ohälsa är en holistisk människosyn det vill säga en syn, som i kursplanen för idrottsämnet, utgör bakgrunden till orden: " hur rörelse förhåller sig till fysisk, psykisk och social hälsa".
Mycket talar sålunda för att kunskaper om hur man bäst förebygger psykisk ohälsa måste få en obligatorisk del av den tid som tilldelats idrottsämnet.
Borde inte samhällets skolverksamhet prioritera denna livsviktiga kunskap -kunskapen att människan är mer än en biologisk varelse och hur man på bästa sätt måste förhålla sig till detta "mer" för att befrämja skolungdomars såväl fysiska som psykiska och psykosociala utveckling. Är detta för mycket begärt av ett samhälle som valt att placera sina institutioner inom humanismens gränser ?