Kommentar till insändare av Karin Perers 16/1
Läste insändaren den 16 januari av Karin Perers, Mellanskogs ordförande. Karin Perers skriver bland annat att skogen är avgörande för att lösa klimatfrågan. Jag undrar hur det skall gå till med dagens skogsbruk när ett kalhygge avger växthusgaser i upp till 30 år och när 70-80 procent av de produkter som kommer från skogen blir kortlivade produkter där koldioxid från dessa produkter snabbt hamnar i atmosfären igen.
Man får alltså en tvåstegsraket med koldioxidutsläpp från den avverkade arealen och koldiodixidutsläpp i närtid av merparten av den skog som avverkats. Den skog som avverkats ger att nettoupptag av koldioxid först efter flera decennier. Vi har inte den tiden!
Till detta skall adderas alla koldioxidutsläpp från skogsmaskiner, transporter och tillverkningsprocessen. Karin Perers önskar också alla välkomna ut i skogen. Man undrar till vilken skog? Ett kalhygge eller en gran- eller tallplantering? Biologiska öknar utan den biologiska mångfald eller de naturupplevelser en riktig skog ger.
Besökte en före detta skog alldeles bredvid Fageruddsåsens naturreservat där Mellanskog nyligen avverkat. En totalt steril miljö med några enstaka frötallar och en stor hög med kvistar och grenar som skulle bli skogsbränsle. Kontrasten till Fageruddsåsens naturreservat tvärs över vägen, en riktig levande naturskog, kunde inte bli tydligare.
Svenskt skogsbruk är inte hållbart. Spelar ingen roll hur många gånger företrädare för svenskt skogsbruk upprepar det. Det blir inte mer sant för det.