Anne-Kristin Føsker, du inleder din insändare med en generell bildsättning av politikers arvode. Ett ämne man kan tycka och tänka mycket om. Enköping ligger relativt lågt i jämförelse med andra kommuner. Politiken, precis som övriga föreningslivet, har allt svårare att rekrytera personer till uppdrag. I ett modernt samhälle blir livspusslet allt svårare att få ihop för de flesta. Jag tycker Sverige har en väl fungerande demokrati och den måste få kosta, som exempel har du under de senaste två åren kostat kommunen mer än en halv miljon kronor i utbegärda handlingar, överklagande med mera. Men det är din lagstadgade rättighet och en del av demokratin.
Därför blir det märkligt när du väljer att mitt ekonomiska omställningsstöd blir symbolen för demokratins kostnader.
Under mer än sex och ett halvt år som heltidspolitiker och totalt nästa 20 år i fullmäktige, har jag försökt efter bästa förmåga bidra till kommunens utveckling. Jag valde att lämna mitt uppdrag, av privata skäl, det är något som varken du eller någon annan har att göra med.
Alla kommuner i Sverige har valt att ha omställningsstöd till sina politiker, i de flesta fall så är de betydligt generösare än Enköpings. När det gäller beslutet 2014 var det en överenskommelse jag och Helena Proos gjorde. Att det blev ändrat 2018 berodde på ett mänskligt misstag när ärendet skrevs fram. Det fanns inget intresse varken för mig eller någon annan att ändra något, utan raden föll bort.
Du väljer att plocka ut en komponent av många i ett avtal, vilket blir väldigt fel. När man som Hovrättsnämndeman som du är, selekterar fakta för att passa dina argument och bortser från annat, blir jag mörkrädd om du är representativ i våra domstolar.
En förtroendevald persons avtal kan inte jämföras med en av kommunen anställd person. Politiker har ingen anställningstrygghet, har inga personalförmåner och inte rätt till semester eller sjukersättning.
Det är inte skillnad på folk och folk, utan på avtal och avtal!