Att fokusering och distraktion är varandras motsatser vet inte minst föräldrar som är ledande personer i Silicon Valleys företagsvärld. Enligt dessa är viss teknologi i klassrummet till stort förfång för elevernas kunskapsutveckling och därför placerar de ogärna egna barn i skolor som inte nåtts av den kunskapen. Föräldrarna vet alltför väl vad deras produkter kan ställa till med i barns hjärnor.
Lärare i skolor som till exempel förbjudit mobiltelefoner kan vittna om att undervisningen fört med sig allt bättre resultat.
Men fortfarande göder alltför många skolor – om än omedvetet – ett många gånger påbörjat skärmberoende. Vilka skattebetalare vill gynna en dylik utveckling för nästkommande generation ? Skolarbete kräver koncentration och fokusering på arbetsuppgiften. Därför borde alla föremål, som kan vara distraherande för förmånen att få utbilda sig på skattebetalarnas bekostnad, vara förbjudna.
Det ovan sagda gäller givetvis inte ej samhällsstödd användning av teknologiska föremål på fritiden till exempel i samband med läxläsning, en syssla som kräver såväl avhållsamhet från distraherande föremål som koncentration och fokusering på uppgiften.
Ej heller är teknologiska föremål av ondo om de kan förstärka undervisningens innehåll, dvs fungera som värdefulla och underlättande hjälpmedel i en inlärningssituation.