Insändare: Skogen är vår vän – hugg inte ner den

Från den senaste istidens slut för 10 000 år sedan och ända fram tills nu har jorden befunnit sig i ett behagligt stabilt klimatläge. Medeltemperaturen har bara varierat någon enstaka grad upp och ner.
Mänskligheten har kunnat utvecklas och frodas. Vi har kunnat lita på att kommande år ska likna de tidigare och att årstiderna ska komma som de alltid har gjort, så att jordbruket fungerar och kan föda befolkningen.
Nu verkar det, som detta stabila tillstånd snart är över. Temperaturen på jorden stiger snabbare för varje år och är nu mer än 1,1 grader högre än före industrialismens genombrott. Vi närmar oss snabbt de 1,5 grader, som inte ska överskridas enlig Parisavtalet. Vetenskapen befarar att vi redan under 2030-talet kommer att nå den medeltemperaturen globalt. Då ska man veta att temperaturen i våra nordliga hemtrakter ökar dubbelt så mycket.
Under förra mellanistiden för ca 115 000 år sedan var temperaturen ca 1 grad högre än under förindustriell tid. Nu är den 1,1 grader högre, alltså som under mellanistiden. Och hur såg det ut då? Enligt vetenskapen var det tillräckligt varmt för att höja havsnivån med 6-9 m över den nuvarande nivån. Dessutom drog fruktansvärda stormar fram. Parisavtalets mål om 1,5 grader verkar alltså inte särskilt säkert, om vi vill undvika att alla kustnära städer blir översvämmade och enorma jordbruksarealer obrukbara.
En och annan undrar kanske hur det ska gå för våra barnbarn i denna obehagliga framtid. Det gör jag också. Ofta undrar jag om politikerna, som kan göra något för att förhindra denna klimatkatastrof, inte har några barnbarn.
Nästan alla, även de flesta politiker, är medvetna om att alla koldioxidutsläpp måste stoppas. Men det som hettar upp jorden är den stora mängden koldioxid i atmosfären och den minskar ju inte förrän alla utsläpp upphört. Till vår stora lycka hjälper oss jorden att minska halten genom att växtligheten tar hand om koldioxid vid fotosyntesen. Skogen tar upp enorma mängder och lagrar kolet i träden och i marken. Tyvärr huggs mycket skog ner och förhindras att ta upp koldioxid. På grund av de omoderna men fortfarande vanliga metoderna med kalhyggesbruk, släpps också stora mängder koldioxid ut från marken under lång tid.
För att förhindra den pågående upphettningen av jorden måste allt mer skog lämnas orörd och större områden beskogas igen. En skog gör stor nytta som kolsänka, om den får stå kvar. Men den gör stor skada om den avverkas för att eldas upp som biobränsle i bilmotorer.
All förbränning måste upphöra, om våra barnbarn ska få en blomstrande framtid. Allt behöver drivas med el från solen via solceller eller vindkraft.