Man kan anklaga dem som bestämmer över försvarspolitiken för mycket men inte för att förivra sig. Först nu, när det har gått 12 år sedan Ryssland visade de militära musklerna i Georgien och sex år sedan anfallet på Krim, har de samlat sig till ordentlig renovering av vår försvarsförmåga.
Under Björn von Sydows ledning har Försvarsberedningen, där alla riksdagspartier ingår, uppnått god samsyn om bilden av läget och vad som behöver göras. Senare i år ska riksdagen fatta ett försvarsbeslut för åren 2021-2025 och allting tyder i dagsläget på att försvaret kommer att få en rejäl förstärkning.
Chefer som ägnat hela sin karriär åt att hantera knapphet och nedskärningar får i stället expandera. Det kan bli nog så krävande även om arbetet kan genomföras i ett helt nytt stämningsläge. Att tala om glädje blir fel, eftersom rustningen sker mot bakgrund av att läget i omvärlden mörknat, men det måste ändå vara djupt tillfredsställande att få märkbart bättre chanser att lösa sin uppgift.
Fast tro inte att allt går på räls. Redan när Försvarsberedningen lade fram sin slutrapport sjabblades en viktig möjlighet bort att manifestera nationell enighet och beslutsamhet, när partierna till vänster började krångla. Man var enig om analys och ambitioner men inte om finansieringen.
Fast i augusti var regering och stödpartier plötsligt ense om pengarna. Fast inte med oppositionen, eftersom man har räknat på ett snålare sätt. Sedan dess har Försvarsmakten talat om vad den anser att pengarna räcker till, och vid Folk och försvars rikskonferens i Sälen häromdagen yrkade M-ledaren Ulf Kristersson på en högre nivå som matchar Försvarsberedningens analys.
Personligen har jag kommit till insikt om att försvarsekonomi är något för dem som tycker att elementarpartikelfysik och tjeckisk grammatik är alldeles för enkelt och banalt. Nya pengar kan redan vara använda, gamla pengar kan dras in, inflationen räknas in eller inte, det finns en särskild militärinflation, belopp över tid ställs mot anslag år för år, ambitionsnivån anges inte i militär slagkraft utan i anslag som andel av framtida BNP (vars värde man inte kan veta). Och så vidare.
Nu ska en nyinrättad analysgrupp reda ut läget och ta fram ett beslutsunderlag.
Till dess ledamöter vill jag bara säga en enda sak: Hur ni än räknar, sjabbla inte bort allvaret och enigheten som kom till uttryck i Björn von Sydows arbete. Se till att försvaret får vad Försvarsberedningen har sagt att det behöver. Gärna mer. Men inte en krona mindre.