Under det senaste året har det visat sig, att många människor har haft ett behov av att vara ute i naturen. Friluftsliv i olika former har betydelse för många människors välbefinnande och för folkhälsan. Möjligheten att få vistas i naturen bygger på vår allemansrätt och tillgången till stränder och vatten på strandskyddet. Den senaste tidens ökade vistelse i naturen har visat, att det i samhället finns ett behov av att förbättra möjligheterna till ett hållbart friluftsliv. Men så sker inte. Det är snarare så att regeringen är i full färd med att begränsa allmänhetens tillgång till våra stränder och vatten.
Strandskyddsutredningens betänkande Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd (SOU 2020:78), som varit på remiss, föreslår författningsändringar och andra åtgärder som medför att strandskyddet i miljöbalken görs om i grunden. Centerpartiet har haft ett stort inflytande i arbetet, som letts av Catharina Håkansson Boman. Äganderätten är viktig att värna men det är också allemansrätten. Strandskyddsutredningen värnar egendomsrätten på bekostnad av allemans rätt att vistas vid stränder och vatten.
Det ska bli enklare att bygga strandnära i landsbygdsområden. Förslagen ska på det sättet syfta till att förbättra förutsättningar för bostäder och närings-verksamhet främst för småföretagare, besöksnäring och gröna näringar i områden med lågt exploateringstryck. Senast det begav sig var när miljöministern och centerpartisten Andreas Carlgren flyttade beslut om dispens från strandskyddet från länsstyrelserna till kommunerna. Under parollen ”landsbygdsutveckling i strandnära lägen” skulle det bli lättare att bygga nära stränder i glesbygdsområden, medan det skulle bli svårare i attraktiva och folkrikare tätortsområden. Det blev inte så. Där skärpning skulle ske blev det lättare att bygga och där det skulle bli lättare skedde ingen förändring.
Om förslagen i strandskyddsutredningen blir verklighet kommer exploateringen av våra allemansrättsligt tillgängliga stränder och vatten med höga friluftsvärden att öka. Det gäller särskilt i tätbefolkade områden, där behovet att skydda stränderna är störst. I glesbygdsområden är efterfrågan att bygga strandnära mindre och har ingen större betydelse för landsbygdens utveckling. Denna är beroende av arbetstillfällen, kommunikationer och service.
Det är dags för samhället att på allvar uppmärksamma friluftslivets ökade betydelse för människors välbefinnande och värna naturens upplevelsevärden. Behovet att skydda stränder och vatten är särskilt stort i tätortsnära områden. Strandskyddsutredningens förslag bör därför avvisas.