Regeringen har tidigare med stöd av C lagt fram ett förslag om strandnära utvecklingsområden (Prop. 2021/22:168). Strandnära utvecklingsområden består främst av strandfastigheter som ägs av enskilda fastighetsägare. I sådana områden vill man skapa bättre förutsättningar för strandnära bostäder och näringsverksamhet, främst för småföretagare, besöksnäring och gröna näringar. Men de flesta fastighetsägare på landsbygden är inte ägare till en strandfastighet och många ägare av strandfastighet är inte intresserade av att bygga bostäder på sina fastigheter.
Vidare, innehas strandnära fritidsbostäder av människor som ofta inte bor på orten. Erfarenheter från tidigare ändringar i strandskyddet visar att lättnaderna inte bidragit till någon utveckling av landsbygdens lokalsamhällen. Vissa forskare hävdar att så är fallet men då är det i första hand den lokala fastighetsägaren som gynnats och inte lokalsamhällenas utveckling. Dessutom har de negativa följderna för allmänhet och natur av ändrat strandskydd inte beaktats.
Strandskyddet, som i huvudsak fungerar bra, har även stor betydelse för att uppnå flera av Sveriges miljökvalitetsmål. Regeringens förslag till försämrat strandskydd var en kompromiss och har stoppats av den tidigare oppositionen. Emellertid, det stoppades inte för att värna strandskyddet, utan för att förslaget inte var tillräckligt långtgående. Oppositionen, med M och SD i spetsen, vill göra om strandskyddet i grunden.
Den nya regeringen bör se till att det allmänna strandskyddet om 100 m består. Det gäller för allmänhetens friluftsliv och för att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur och växter. Landsbygdens utveckling är inte kopplad till ett försämrat strandskydd.