Den 16 september dog 22-åriga Mahsa Amini efter att ha gripits av moralpolisen i Teheran. Orsaken till gripandet var att hon inte bar sin slöja korrekt.
Detta medförde spontana protester som snart utvecklades till stora demonstrationer som spreds över landet och internationellt, även till vårt land. En protestvåg mot det islamiska styret som drabbat kvinnor hårt sedan 1979.
Många kvinnor blir sedan länge misshandlade om de inte bär slöja. På barrikaderna står kvinnor och bränner sina slöjor, vilka är ett uppenbart religiöst förtryck. Samtidigt i vårt land: Överallt i samhället ser man kvinnor, och även flickor, i hijab: På offentliga platser, i skolor, liksom personal på apotek, bibliotek och otaliga andra ställen där muslimska kvinnor arbetar.
Det är som att arbetsgivarna legitimerar detta patriarkala förtryck. Man kunde förvänta sig att svenska feminister och kändisar som avskyr patriarkatet skulle resa sig och ta avstånd från islamiskt förtryck, men icke. Här kämpar många istället för slöjan. För några år sedan utropades "Hijabupproret" vilket stöddes av politikerna Veronika Palm och Gudrun Schyman, samt programledaren Gina Dirawi, som klädde sig i hijab.
Ann Linde, som företrädde den "feministiska" regeringen, blev väldigt kritiserad då hon bar hijab när hon träffade den iranske presidenten. En iransk journalist är rasande på Linde för detta. Nu påstår utrikeskorrespondenten Magda Gad att till och med burka är ett fritt val. Det förekommer numera ofta i reklam. Häromåret lanserade H&M, Nike och Åhléns "hijabmode", vilket orsakade starka reaktioner, men företagen tycktes inte inse att det var fel.
Däremot har nu Mathem dragit tillbaka reklam med en kvinna iklädd hijab. Det är förfärligt att hijab har normaliserats i Sverige, medan modiga kvinnor i Iran frigör sig och bränner sina slöjor. Hijab borde inte förekomma i vårt land, och ingen annanstans heller.