Nu läser vi i EP att uthyrningsverksamhet med elsparkcyklar kan vara på väg till Enköping. Med en funktionsnedsättning i bagaget känns då onekligen en viss oro. Hur fort kommer det att gå och dessutom är de tysta. Hur skall jag enklast lägga märke till när de är i antågande?
Vi tröstas då förmodligen av ansvariga med att de skall åka på cykelbanor och gator, då det finns ett regelverk för detta, och inte på trottoarerna.
Det är nog bara myndigheter och politiker som tror på detta.
Vanans makt är stor. Med största sannolikhet kommer elsparkcyklarna liksom vanliga cyklar i stor utsträckning, som hittills, att befinna sig på trottoarerna.
Som funktionsnedsatt gäller det nu att förbereda sig. Vilka hjälpmedel kan jag behöva?
Hjälm och benskydd känns självklara, kanske också armbågsskydd och handskar? Den vita käppen borde kunna vara ett bra avvärjningsredskap, om du upptäcker faran i tid.
Vilka tidpunkter är det säkrast att vistas ute?
Låt oss hoppas att ovanstående funderingar inte blir en verklighet, men det känns onekligen oroande när redovisningen av erfarenheten av elsparkcyklar från andra orter når oss och då blir en påtaglig realitet.
Hur tänker kommunen agera för att bemöta denna för Enköping nya trafikantgrupp?
Vem skall vara tillsynsmyndighet? Om det är polisens så blir säkert inte mycket gjort. Polisen har förmodligen redan mycket nog att göra med högre prioriterade ärenden än att jaga elsparkcyklister.
En lösning som det vore upplyftande att följa vore om ledande politiker gjorde en insats ”på golvet” så att säga. Varje ledamot i KF(kommunfullmäktige) tjänstgör som elsparkcykeljägare en dag i månaden. Vad sägs om det? Då får vi medborgare ännu ett bra tillfälle till att tala med vår förtroendelada på högsta nivå.