Det var inte utan att jag, som ledamot i plan-, mark- och exploateringsutskottet (PLEX), satte morgonkaffet i halsen när jag läste insändaren av Ulrika Ornbrant (C) i EP 28/12.
Ornbrant menade att hon på nytt tänker lyfta ärendet om ”Markförvärv för ny förskola i Skolsta” och att fokus kommer att vara fortsatt ”dialog med markägaren, utan inlösen” för att ”nå fram till en överenskommelse”. Ett ärende PLEX redan fattat beslut om.
Vidare menade Ornbrant i sin insändare att ”något ställningstagande att lösa in marken har inte diskuterats”. Det är dock oklart vilka hon velat diskutera detta med. I PLEX var diskussionen ingående innan beslutet fattades.
I protokollet från PLEX daterat 2020-11-05, där Ornbrant var ordförande, slår utskottet fast att ”Fastighetsägaren i fråga är inte villig att förhandla om markpriset utan håller fast vid sitt utgångsbud. Parterna kommer inte överens i frågan.”
Därför blev utskottets beslut:
”1 Förslag till detaljplan för ny förskola i Skolsta skickas på samråd.
2. Samhällsbyggnadsförvaltningen får i uppdrag att inleda en inlösensprocess … i enlighet med PBL 6:13, vilket innebär att lantmäteriet bestämmer ersättningen.”
Plan- och bygglagens (PBL) 6:e kapitel 13§ är rubricerad ”Kommunens rätt att lösa in fastigheter, mark och andra utrymmen”.
Det var ett enhälligt utskott som fattade beslutet. Ingen hade någon avvikande åsikt och inte heller var det någon som begärde en notering om detta till protokollet. Alltså inte ens ordförande Ulrika Ornbrant!
Att då påstå att man inte tagit ställning blir i sammanhanget högst anmärkningsvärt. Ornbrant är fullt medveten om vad beslutet innebär. Lika fullt medveten bör hon, som ytterst ansvarig för PLEX beslut, vara kring vad PBL 6:13 innebär.
Hade hon haft några som helst tveksamheter hade hon, som ordförande, möjligheten att lyfta ut ärendet redan vid beredningen inför PLEX-utskottet den 5/11. Det hade gett henne möjlighet att föra en ”fortsatt dialog med markägaren” för att ”nå fram till en överenskommelse” innan PLEX fattade beslut.
Nu har det uppenbarligen kommit påtryckningar och ifrågasättande av var Centern, och då kanske framför allt Ornbrant, egentligen står i den här frågan. Hennes insändare luktar efterhandskonstruktion av en ordförande som känner sig hårt pressad och i syfte att rädda sitt eget skinn. En ordförande som var fullt delaktig i, och dessutom klubbade igenom, beslutet.