Onödigt lång tid att öppna balkongerna

Det hade räckt med att stänga balkongerna en vecka eller två, skriver Karl-Axel Källstrand

Det hade räckt med att stänga balkongerna en vecka eller två, skriver Karl-Axel Källstrand

Foto: Maria Hedenlund/Arkiv

Insändare2020-05-29 05:45
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik gällande balkongerna på Åkersbergs omvårdnadsboende.

Fastighetschefen Härner skriver 27/5 att hennes ambition är att öppna upp balkongerna så fort som möjligt. Självklart. Men om hon hade lyssnat och trott på mig, civilingenjör med ett helt yrkeslivs erfarenhet av byggen och god kunskap i hållfasthetslära och statik, hade balkongerna bara behövts stängas av en vecka eller två.

Varför tog man inte omedelbart in en konsult, som hade kommit fram till samma resultat som jag? Nu blev det två månader senare. Man kunde ha satt några stämp, en enkel säkerhetsåtgärd. Istället har man ägnat sig åt onödiga diskussioner med Peab. Tid gick också till spillo då man i två brev med olika avsändare påstod att vi på grund av karantänbestämmelser inte kunde träffas. Det är rent nys, en osanning.

Nu har vi tillgång till balkongerna, efter två månader och fem dagar. Stor glädje!

Att jag fortsätter matstrejken inne på min 17:e dag beror på att vi anser den erbjudna hyresnedsättningen för liten. Man utgår från Hyresgästföreningens schablon, som tillämpas på vanliga balkonger, det vill säga fem procent av hyran. Man har inte rådgjort med hyresgästföreningen, som aldrig sett våra balkonger. En vanlig balkong är 10-12 kvadratmeter stor och består av en balkongplatta av råbetong och ett räcke. Vår balkong är cirka 70 kvadratmeter stor, inglasad och helt öppningsbar, har solavskärmning, nålfiltmatta och trevliga, bekväma sittmöbler. Det är ett uterum.

En vanlig hyresgäst som blivit av med sin balkong kan gå ut på gården. De flesta boende här kan inte det och personalen hinner sällan med att göra det möjligt.

Vi begärde en reduktion av hyran med 1000 kronor per månad, det vill säga 14 procent av hyran och erbjöds 354 kronor (5,1 procent). I förhándlingar har positionerna ändrats till 625 kronor respektive 524 kronor. Jag föreslagit en sista kompromiss: vi möts på mitten. Härner vågade inte slå till, så nu går jag vidare till nästa byråkratiska instans. Tänk så mycket bråk om en så liten sak! Vad kostar inte det kommunen?

I skrivande stund har jag fått besked om ett möte med förvaltningschefen men först om fem dagar, svagt att det ska behöva ta så lång tid. Det innebär att jag förlänger ”fastan”.