Onödiga utredningar kan vi vara utan

Förslaget om adhd-testning i utsatta områden riskerar att cementera utanförskap, skriver Aranka Botka Ncomo.

Förslaget om adhd-testning i utsatta områden riskerar att cementera utanförskap, skriver Aranka Botka Ncomo.

Foto: Johan Nilsson/TT

Insändare2022-08-18 05:45
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag läste med bestörtning om Moderaternas förslag om att testa alla barn för adhd i utsatta områden i Stockholm. Förslaget är enligt mig ogenomtänkt och diskriminerande. Jag ser även framför mig att det finns risk för att förslaget även sprider sig till andra regioner. Det är helt oacceptabelt att utpeka visa grupper av medborgarna och det finns en risk att utanförskapet cementeras ytterligare och skapar större klyftor i samhället.

Förslaget från Stockholms moderata finansregionråd pekar även på att dom inte litar på det skolsystem som finns och på lärarnas förmåga att bedöma behoven. Det system som Moderaterna själva varit med att bygga upp med lärarlegitimation och en höjning av kompetens hos lärarkåren. Vi kan inte utpeka visa området när vi vet att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättning (NPF) finns i alla skolor oavsett område eller social status och tillhörighet.

I nuläget finns stor frustration på skolor för att de får vänta längre på utredningar fast lärarna tidigt uppmärksammat behovet. Elever får vänta i flera år på utredningar, oftast tills de kommer upp i årkurs 5, 6 eller 7, trots att de har rätt för snabbutredning redan i årskurs 1.

Onödiga utredningar kan vi vara utan och i stället skulle det vara bättre att stärka skolans ställning genom att lita på lärarnas kompetens. Stärka elevhälsan genom att se till att varje skola har egen skolpsykolog, sjuksköterska, kurator, specialpedagog samt speciallärare med olika inriktningar på heltid. Att stötta BUP så att de kan göra det de är bäst på och stötta elever där skolans kompetens inte räcker till. Öppna upp för samarbete mellan olika instanser för ALLA barns rätt istället för att bygga hinder och segregera mera.

Men den huvudsakliga frågan återkommer. Hur har man tänkt, när sjukvården redan idag inte hinner göra utredning bland elever som skolan bedömt har behov av utredning? Hur har man tänkt att genomföra utredningar bland samtliga elever i utsatta området och efter vilka kriterier?

Detta påminner om tidigare utpekning av folkgrupper utifrån deras ursprung och det har vi facit på hur det gick.