Längs min cykelväg till jobbet löser skog och ängar av varandra. För några veckor sedan blommade gullvivorna. Längs min väg står ett hus, eller rättare sagt flera hus, en liten gård som stått där innan områdets nya hus och lägenheter byggdes. Husen är alla röda och står precis bredvid vägen och det gröna gräset framför husen var utbytt av ett gult hav.
Det var riktigt vackert att se gullvivorna stå där tillsammans i kvällsljuset men jag kunde inte låta bli att känna mig lite ledsen då dessa hus endast står tomma. Det är ingen som bor här. Det är ingen som kommer glädjas åt att deras trädgård är full av gullvivor. Men jag gläds åt havet, hur solen reflekteras i glaset i fönstren och hur fruktträden skapar som ett tak till gullvivorna därinunder.
Men jag kan inte låta bli att undra varför ingen kan få bo i dessa hus, de är i bra skick och visst kanske det behöver dras in vatten eller avlopp och något fönster behöver bytas ut men kan man inte göra det då? Måste alltid svaret vara att bygga nytt? Bakom fruktträdens kronor några hundra meter bort skymtar de kubiska nybyggda husen och jag kan inte låta bli att undra hur många hav det finns där eller om deras trädgårdar endast är fyllda av kortklippt grönt gräs. Och givetvis en pool för det är ju klart att alla hellre vill ha en pool än ett hav.