Vad är det för fel om nya hotellet blir Enköpings nya landmärke?
Jag kan inte komma att tänka på annat när jag läser debatten rörande det detaljplaneförslag som finns avseende Stattomten. Vad har vi att förlora på att det nya hotellet sticker ut? Jag fastnar för den del av kulturmiljöutredningen som på många sätt har kommit att definiera debatten avseende det nya hotellet. Det om hotellets höjd. Att det helt enkelt blir alldeles för mycket höjd.
Jag tänker att vi vänder på det. Vad behöver vi i Enköping? Dels behöver vi naturligtvis få till någonting i gropen så att det slutar vara en grop! Det kan vi väl alla vara överens om? Gott, vad skulle vi mer behöva? Kanske något som visar på inte bara god igengrävningsförmåga av gropar, utan även på progression? Det slår mig nämligen när jag läser konsekvensanalysen att problemet är att det inte blir… samma! Samma – lika som allt runtomkring, att hotellet inte konformerar sig till och smälter in i övriga stadsbilden och tror att den är något märkvärdigt.
Ett citat ur Kulturmiljöutredningen:
"Tillägget riskerar att dominera sin omgivning samtidigt som mötet mellan stadskärnans småskalighet och hotellbyggnadens storskalighet kommer att bli högst påtagligt sett från Westerlundska gården."
Det kanske bara är jag, men det låter ju ganska bra. Ett nytt landmärke, kombinerat med fler hotellplatser, revitalisera centrum (ett levande centrum, hurra!) och samtidigt sticka ut hakan. Det låter som att vi har en bra synergieffekt på gång.
Ja, det blir högt mot Westerlundska gården, men centrum måste också hållas levande och Enköping måste hänga med i tiden. Fasaden på det nya hotellet, som också har fått sig en känga eller två i debatten, är ju där för att faktiskt låta byggnaden smälta in. Kompromisser måste ske åt alla håll.
Det är dags att tänka nytt och tänka om. Inte fastna i gamla hjulspår eller säga nej till nya förslag av ren vana. När vi är klara, och vi snart står där med ett nytt hotell och ett nytt Joar (och kanske-kanske ett nytt Paushus), kan vi stolt säga att vi inte fastnade i det förgångna.