Nyansera diskussionen om barns skärmtid

Som småbarnsförälder försöker jag tillåta minimal användning av digitala medier, men inser samtidigt att det inte något som vi som samhälle varken vill eller kan välja bort. Det skriver Ida-Maria Sjödin Perriman.

 Vi måste bli bättre informerade för att kunna hjälpa våra barn menar skribenten. Arkivbild.

Vi måste bli bättre informerade för att kunna hjälpa våra barn menar skribenten. Arkivbild.

Foto: JESSICA GOW / TT

Insändare2023-02-10 08:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att kontrollera barns skärmtid - för de flesta föräldrar är detta en del av vardagen. En vanlig föreställning är att för mycket skärmtid gör att våra barns hjärnor ruttnar och de blir ohälsosamma individer med underutvecklade sociala förmågor. Denna olyckliga framtid undviks menar många genom att hålla sig till världshälsoorganisationens rekommendation: ingen skärmtid för barn under två år och högst en timme för barn mellan 2-5 år. En rekommendation som Svenska barnläkarföreningen nu kräver att Sverige ska anta och som är kopplad till negativa konsekvenser av vad barnet inte gör när det sitter på digitala medier; brist på motion, socialt umgänge och sömn. 

Att överdriven skärmtid har en negativ effekt på barn har varit allmänt vedertaget i många år nu, dock är det först på senare år det har funnits omfattande forskning inom området som stödjer detta och dessutom visar på hur barn påverkas av digitala medier. Jag anser att det nu finns tillräckligt mycket kunskap för att föra en mer nyanserad diskussion där rekommendationer om “en timmes skärmtid” är otillräckligt när fokus flyttas till vad barnet gör på digitala medier. 

Att sitta med en app som övar läs- och skrivinlärning kan inte likställas med en timme framför en discodansande höna på YouTube. Att läsa en bok på nätet och scrolla på TikTok är inte samma sak. Att i sällskap se en film som kan diskuteras och bearbetas är inte samma sak som att ensam spela Fortnite på en iPad. Statens medieråd uppdaterade 2021 en forskningsöversikt på uppdrag av Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen som inkluderar bland annat långtids- och experimentella studier. 

Förutom att mängden tid framför digitala medier är viktig kan även andra slutsatser dras, om vad i användningen kan ses som problematiskt. Hur barnet förhåller sig till digitala medier är viktigt och beror på flertalet faktorer. För en individ med ökad sårbarhet kan användandet av sociala medier vara speciellt starkt kopplat till psykiskt ohälsa och kan utgöra en bidragande faktor i en negativ nedåtspiral. Barn med ätstörningar kan få försämrat mående av sociala medier. Sambandet mellan sociala medier och depression är återkommande men alla barn påverkas inte på samma sätt. Vi är olika rustade och plattformar för sociala medier är uppbyggda på ett sätt som ständigt förstärker våra individuella antaganden. 

Min poäng är inte att kritisera olika former av användning. Jag är inte anti teknologi. Jag menar bara att vi måste bli bättre informerade för att kunna hjälpa våra barn att fatta informerade beslut om deras användning, när de är stora nog att göra detta. Som småbarnsförälder försöker jag tillåta minimal användning av digitala medier men inser samtidigt att det inte något som vi som samhälle varken vill eller kan välja bort. Därmed har vi alla ett ansvar att ta del av den kunskap som finns och föra den vidare till våra barn. För boven är inte teknologin i sig. Det är hur vi förhåller oss till den som kan vara problematiskt.