En enda enskild byggnad kommer fullständigt att dominera upplevelsen av torgmiljön, angränsande gaturum och stadens siluett. Byggnaden saknar måttfullhet och tar ingen hänsyn till rimliga krav på anpassning till sin omgivning.
Förslagets ideer om ”att beakta och berika stadens nuvarande karaktär och befintliga struktur” framstår som främmande. Mot bakgrund av sådana ideer är det märkligt att så mycket plats ägnas åt att ursäkta byggnadens volym och att försöka förklara hur den anses ligga i linje med kommunens fördjupade översiktsplan, där det sägs att ”Ny bebyggelse i staden bör förhålla sig till sin omgivning vad gäller skala. Variation kan tillåtas men inte drastisk sådan.” Avsikten med översiktsplanen faller när den ställs mot byggherrens önskemål om maximerad exploatering.
Det är vanskligt att bedöma hushöjd utifrån antalet våningar. Närmaste granne tvärs över Torggatan är ett hus med fyra våningar och indragen vindsvåning och når inte högre än t o m tredje våningen i nya huset. Ingen hänsyn tas till att grannbyggnaden har ett uttalat kulturhistoriskt skyddsvärde. Det har i media redovisats hur nya husets tio våningar med flera meter överstiger Sadelmakarens tretton våningar. Dessa tre hus har heller ingen påverkan på torgmiljö och stadskärna. Nya husets inverkan på stadens äldsta delar och på upplevelsen av en medeltida historia syns tydligt på perspektivet över Rådhusgatan sedd från Kyrkogatan. Där sticker den nya byggnadskroppen upp över rådhus och angränsande hus.
Planförslagets påpekande, att upplevelsen av nya byggnadens påverkan på omgivningen varierar med avståndet är så elementärt och självklart att det inte ens behöver nämnas. Det är inget unikt för nya paushuset.
Föreslagen bebyggelse är med den extrema höjdskalan helt främmande för torgmiljön och dess omgivning. Den kommer att för generationer framstå som ett helt främmande inslag och resultat av missriktade tillväxtambitioner.