Enköpings styrande minoritetsklick har genom att liera sig med Sverigedemokraterna vid kommunfullmäktiges möte den 10 juni beslutat att genomföra de tidigare varslade ekonomiska besparingarna.
Effekten av beslutet kommer med stor sannolikhet att innebära stora förändringar i äldre och funktionsnedsattas vardagliga liv. För den redan har en låg inkomst och där färdtjänstmöjligheten är en av mycket få möjligheter till att ha ett åtminstone begränsat socialt liv. Genom att belägga medföljande med en avgift kommer många med små ekonomiska resurser att hamna i ”stugsittande” i ensamhet hemma vid köksbordet. Är det sådana effekter som Enköpings minoritetsstyre vill genomföra i välfärden?
Det hjälper inte att kommunen argumenterar om beslutad ledsagning då kommunen har otroligt rigid inställning när det gäller beviljande av ledsagning och även tillstånd till handikapparkering.
Varje nedskärning i sig kanske inte är så betungande, men när samma grupp, äldre, gravt synskadade, blinda, rörelsehindrade med flera drabbas av flera besparingsåtgärder blir effekten förödande.
Efter att ha lyssnat och talat med många som berörs av flera nedskärningar känner jag en stark oro. Den vanligaste kommentaren är ”vi måste göra något”, ”går det inte att överklaga” och liknande.
Vad händer om någon eller några i ren uppgivenhet över, som de upplever det, politikernas avsaknad av empati. Risken finns då att någon eller några systematiskt börjar överklaga en mängd beslut med hänvisning till diskriminerings- och tillgänglighetslagstiftningen?
Låt oss hoppas att så inte kommer att ske, då förmodligen en stagnation inom några verksamheter kunde bli effekten. Alla är vi människor och kan pressas till en viss gräns innan uppgivenheten infinner sig och kräver någon form av åtgärd.