Jag läser i EP om att det ännu finns hopp om att Haga Tegelbruk skall få leva vidare. Jag hoppas verkligen att så blir fallet. Många minnen har jag från min uppväxt på Haga. Som ung för dryga 60 år sedan var tegelbruket och dess omgivningar platsen där jag och mina kamrater vistades på fritiden. Tegelbruket var då i familjen Lyckmans ägo och dess vd Bengt Lyckman lät bygga en helt fantastisk ishockeyrink i skydd av brukets höga väggar. Rinken var utrustad med allt från sarg till fullskalig belysning – det här var alltså för dryga 60 år sedan. Det ordnades också hockeyturneringar med fyra lag inblandade, vi mötte bland andra ett lag från Tillinge. Prisutdelare var vid ett tillfälle ingen mindre än Tre Kronors och Djurgårdens hockeyback Lasse Björn.
Jag minns också att chaufförerna som åkte med tegel till olika byggen i landet lät oss ungdomar följa med på en del resor vilket självklart var en ”happening” utöver det vanliga. Det händer fortfarande att jag av nostalgiska skäl tar en tur till Haga då jag är i Enköping (bor nu i Sala). Tyvärr går det inte längre att ta sig ända ner till bryggan och åmynningen där vi unga badade varma (och kalla) sommardagar.
Allt var väl inte bättre förr – men jag tror att de som hade förmånen att växa upp på Haga på 1950-talet håller med mig om att det var en tid man minns med glädje.