Insändare: Maktfullkomligt agerat kring byggplanerna

Så blev det då stopp för de destruktiva planerna på att bygga bostäder på Åvallen i Örsundsbro, samhällets idrottsplats och pärla, som EP skrev om (onsdag 16 juni). Det är självklart glädjande för alla Örsundsbrobor. En majoritet är ju uppenbarligen negativa, att döma av den protestlista som en aktionsgrupp tagit fram mot planerna och som många skrivit på.

Slående i EP.s artikel var EHB:s vd Carina Weirs svar på frågan hur Örsundsbrobornas åsikter påverkat beslutet att lägga ner de impopulära planerna. ”Vi lyssnar så klart på vad folk tycker. Men kritiken har inte varit en grund till att vi avbryter projektet.”

Tänk efter en stund. Vad vd:n säger är ju faktiskt att hon tagit del av Örsundsbrobornas protester, men att hon struntar i dem! Även om man tar med i beräkningen att detta med största sannolikhet är lögn, så visar det ju med vilken maktfullkomlig arrogans hon tycker att EHB och kommunen kan behandla sina medborgare. En kommuns valda politiker och dess hyresbolag är ju till för att tjäna sina medborgare – inte behandla dem som infödingar i en erövrad koloni! Ta allt av värde (läs: skattepengar) och förtrycka lokala åsikter.

Med sitt uttalande, och med hela förspelet till detta sorglustiga projekt, så diskvalificerar sig EHB:s vd för vidare förtroende från oss medborgare. Det behövs ju nya bostäder i Örsundsbro – ingen har förnekat detta – så vilka tokiga idéer kan vi förvänta oss härnäst? Eller kommer ingenting att hända, som förut? EHB:s styrelse bör snarast underrätta vd:n om att hon måste avgå. Styrelsen själv, inte minst dess ordförande, bör också fundera över sin position. Om inte förr så behöver vi få en ny styrelse för EHB efter valet nästa år.

Nog för att kommunen ofta beter sig okänsligt och maktfullkomligt i kommundelarna. Detta om kommunen över huvud taget visar sig, skola och äldrevård undantaget. Utvecklingen i de tidigare självständiga kommunerna (Norra och Södra Trögd, Åsunda, Fjärdhundra och Lagunda) har stått tämligen stilla under de femtio år som gått sedan sammanslagningen med Enköping – eller borde vi säga erövrandet?