När funktionsrättsrörelsen i Enköping bad kommunen om en investering om 180 000 kronor för att kunna förverkliga att få åtminstone ett friluftsbad i kommunen som var tillgängligt för funktionsnedsatta, förlagd till Sommarro. Investeringen var inte möjlig på grund av den ”stora” kostnaden. En engångsinvestering på 180 000 kronor som dessutom skulle belasta driftbudgeten varje år med den ofantliga summan av 15 000 kronor för isättning och upptagning av badrampen.
Det är inte utan att man till en viss del blir förvånad när det på samma sida i tidningen berättas att en majoritet i Enköpings kommunfullmäktige beviljat sig själva och sina kollegor en sammanlagd arvodeshöjning som årligen motsvarar drygt 33 st badramper.
Att därefter ta del av diskussionerna angående omställningsstöden. Här förs en diskussion om storlek på belopp och avtalsparagrafer som känns helt främmande för en medborgare med normal lön och pension. En debatt som bara petar i ändelser och paragrafer i ett ärende som mer eller mindre är ett hån mot andra medborgare. Har någon av parterna hört talas om begrepp som etik och moral. Det är enligt min mening i alla fall ett par begrepp som borde få sin plats i diskussionen. Ett statsråd fick en gång uppmaningen i KU, att han borde veta hut. Den uppmaningen känns åter aktuell. Skäms!