Kommentar till insändare av Carl-Oskar Bohlin, John Widegren och Marta Obminska 12/3
Gör det enklare att bygga på landet. Det skriver tre moderata politiker i EP den 12 mars. Deras förslag gäller strandskyddade områden, riksintressen och naturreservat. År 2009 flyttades beslut om dispens från strandskyddet från länsstyrelserna till kommunerna. Under parollen ”landsbygdsutveckling i strandnära lägen” anförde dåvarande miljöminister Andreas Carlgren (C) att det skulle det bli lättare att bygga nära stränder i glesbygdsområden, men svårare i attraktiva och folkrikare tätortsområden. Vid en senare utvärdering visade det sig att reformen hade lett till fler strandskyddsdispenser, där det skulle bli svårare att bygga och oförändrat där det skulle bli lättare.
Riksintressen finns av två slag. Sådana som riksdagen bestämt (4 kap. miljöbalken, MB). Det gäller ett stort antal områden i fjällvärlden, längs Sveriges kuster, i skärgårdarna, de stora sjöarna, Öland och Gotland. Hit hör också nationalstadsparken i Stockholm. Dessa områden har ett starkt skydd. Härutöver finns andra riksintressen (3 kap. MB), till exempel, för jordbruk, skogsbruk, rennäring och naturvård. De utpekas och följs fortlöpande upp av ansvariga myndigheter och har inte samma starka skydd. Lämpligheten att få bygga i dessa områden prövas från fall till fall. Vid ett överklagande har en sakägare möjlighet att ifrågasätta ett områdes status av riksintresse.
Vad gäller naturreservat tycker man att det är fel att staten kan ge bidrag till en kommun för att inrätta ett naturreservat. Man säger sig värna äganderätten. Äganderätten finns reglerad i lag och markägare och den enskilde har ett starkt egendomsskydd (2 kap. 15 § regeringsformen). Detta skydd är inte oinskränkt, varför det allmänna har möjlighet att ingripa i den enskildes rätt, när det behövs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. När ett beslut om naturreservat meddelats har fastighetsägaren rätt till ersättning (enligt 31 kap. 4 § MB) under förutsättning att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras.
Varken för landsbygdens utveckling eller för bostadsförsörjningen utgör rådande strandskydd, riksintressen och naturreservat något allvarligt hinder eller stort samhällsproblem. Dessa områden har givits ett skydd för att de rymmer värden, som det finns ett stort gemensamt intresse att värna om. Landsbygdens utveckling är beroende av helt andra förutsättningar, till exempel, att det finns företag och arbetstillfällen, service, vägar och kommunikationer. Detta bör moderata politiker och andra likasinnade fokusera på men de famlar efter lösningar. Då är det lättare att lyfta fram skyddade områden som ett hinder för landsbygdens utveckling. Men det är ett skenproblem, som av och till lyfts fram av politiker, som inte orkar ta tag i och komma med lösningar på samhällets och landsbygdens verkliga och ofta svåra problem.