LSS är en rättighetslag om särskilt stöd som är helt avgörande för många människor. Den lagen ska handla om möjligheter, om friheten att leva sitt liv och bli sitt bästa jag, oavsett funktion. Redan när regeringens LSS-utredning lämnades över för två år sedan var kritiken mot den massiv från oss liberaler. Även funktionsrättsrörelsen framförde mycket starka invändningar. Mot mångas allvarliga inrådan valde regeringen att skicka den på remiss. Remissvaren från tunga remissinstanser bekräftar nu det Liberalerna sa ända från början: utredningen håller inte och borde ha kastats i returtunnan.
Funktionsrättsrörelsen och branschens dom är fortsatt hård och de får nu sällskap av tunga instanser. Som exempel konstaterar Justitieombudsmannen beskt att betänkandet innehåller flera förslag till bestämmelser som inte lever upp till de krav som måste kunna ställas på tydlighet och förutsägbarhet.
Barnombudsmannen är med rätta mycket kritisk till att LSS-utredningens förslag till ny lagstiftning är svagare än barnkonventionen. Det är sorgligt att barnens rätt inte beaktats bättre.
Datainspektionen tillstyrker heller inte förslagen - det saknas nämligen en analys av hur de kan slå mot enskilda människors personliga integritet. Detta är minst sagt häpnadsväckande i ett förslag till sådan lag som innebär att medborgare tvingas lämna ut de mest privata delarna av sina liv för att få rätt till stöd. Förslagen rör en stor mängd integritetskänslig information och som medborgare måste vi kunna kräva att så viktiga utredningar som LSS-utredningen åtminstone uppfyller de grundläggande kraven.
Fusk och kriminalitet inom assistansområdet måste stoppas, men även här sågas utredningens förslag. Ekobrottsmyndigheten konstaterar helt frankt att förslagen inte duger.
Denna utredning duger helt enkelt inte. Den kommer inte att vara till hjälp för att återupprätta LSS, den personliga assistansen och människors frihet. Hela pappershögen behöver åka i returtunnan. Dra tillbaka den, regeringen.