Två nyheter ramlar in ungefär samtidigt. En väcker existentiell smärta, den andra tänder en liten låga. Vi tar den smärtsamma först.
En forskargrupp har beräknat vikten (massan) av allt det som människan producerat; tankfartyg, städer, vägar, plasttallrikar, leksaksbjörnar, diamanthalsband. Med mera. Sedan har de beräknat den sammanlagda vikten av jordens biomassa, elefanter, blommor, ekar, myrstackar, havstulpaner. Med mera. Och kommit fram till att nu, detta märkliga år 2020, så är den sammanlagda vikten av alla våra artefakter lika stor som planetens samlade biomassa. Går det att tydligare belysa människans övertagande?
Den lilla lågan av hopp handlar om att många länder så smått ökat sina klimatambitioner nu under hösten. Och att USA valt en president med klimatambitioner. Forskningsinstitutet Climate Action Tracker beräknar att vi nästan klarar tvågradersmålet till nästa sekelskifte. Om ambitionerna infrias. Och om länderna skärper sina åtgärder för att halvera utsläppen fram till 2030, så har vi en liten chans på 1,5-graders målet. Det som behöver nås för att vi ska kunna undvika de riktigt stora globala klimatkatastroferna.
Den första nyheten säger att bollen ligger hos oss. Vi har ansvaret, särskilt vi som lever i välmående länder. Den andra nyheten säger att vi har en liten, liten chans. Låt oss ägna julhelgerna åt att visa att vi tänker ta den.
Låt oss ta den lilla, lilla chansen
Om länderna skärper sina åtgärder för att halvera utsläppen fram till 2030, så har vi fortfarande en liten chans att nå 1,5-graders målet, skriver Torbjörn Vennström.
Foto: Vegard Grøtt/TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.