Länge leve korna som ger oss mat

Länge leve korna som ger oss mat av det vi människor inte kan ta hand om, skriver Tina Rudolphson.


Kossor i en hage i Mälardalen.

Kossor i en hage i Mälardalen.

Foto: Fredrik Sandberg / TT

Insändare2024-08-25 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på Johanna Månssons insändare om vegetarisk skolmat.

Av Sveriges 3 miljoner hektar jordbruksmark odlade vi spannmål på 1 miljon hektar 2020, vi odlade vall och grönfoder på 1,1 miljon hektar och vi hade 463 500 hektar beten och slåtterängar (inte åkermark). Att vallarealen är stor beror på att den ligger i områden där man inte kan odla spannmål till mat på grund av klimatzonen. Men även gårdar där man kan odla spannmål till mat odlar man vall, i mitt fall för att djuren måste ha vinterfoder och vall är en bra avbrottsgröda i växtodlingen. Vall är dessutom för en ekologisk bonde ett måste för att hålla bort ogräs och binda luftkväve till marken. Har de inte djur behöver de det ändå och då går det ofta som utsädesodling.

Jag är en konventionell lantbrukare som producerar både kött och spannmål/ baljväxter. Jag har Highland Cattle kor som håller mina naturbeten öppna. Jag har 2 kilometer strandängar som mina betande kor med kalvar håller öppna vilket gynnar fågellivet. I Lund går mina tjurar och håller de magra blocklandskapet öppet, vi har en artrikedom som är i klass med regnskogen. Där har vi i vår hamlat ädellövträd och röjt granar så att marken blir mer tillgänglig för rovfåglar och ugglor som boar där. I parken går mina kvigor och håller det gamla landskapet runt min herrgård öppet. Mindre och mindre blir kvar att klippa och mina djur betar mer och mer. De håller efter sly och öppnar upp under ädellöven. Utan mina kor så blir det på några få år en slyskog som vare sig människor eller djur kommer igenom.

Att ha djur skulle vara omöjligt om jag inte tjänar pengar på deras kött. De ger mig ett öppet landskap, kött och en enorm biologisk mångfald. Vi var utan djur några år på början av 1980-talet och marken växte igen direkt.

Jag odlar vete till mjöl, havre till gryn eller barnmat, korn till whisky sen för att få en bra växtföljd odlar vi ärtor till foder. Inte till mina kor utan till grisar. I år verkar grödan hålla kraven för livsmedel, men förra året blev det foder eller etanol av allt. Då känns det bra att åtminstone ha djuren att stoppa den dåliga grödan i. Du vill ta bort mjölken och köttet från barnen i skolan. Mjölken som är ett av de mest näringstäta livsmedel vi har och ersätta det med mandel, soja eller sesamfrön, inget av detta finns i någon stor produktion i Sverige. Det är bra att det finns alternativ till dem som inte tål mjölk och kött, men att tro att man ska rädda världen och den biologiska mångfalden med att ta bort livsmedel som vi naturligt behöver för att hålla landskapet öppet känns inte genomtänkt.

I en värld av oro ser jag inte hur man ska lyckas klara självförsörjningen av livsmedel med din syn på saken. Ska vi låta en tredjedel av vår areal ligga för fäfot och inte brukas? Alternativet till öppna betesmarker och beten till mjölkkor är då skog. Skog på produktiv åkermark växer för fort och virket blir av dålig kvalitet.  Många är de grönsaksodlare som redan idag kämpar för att överleva med sin produktion. Ska de bli fler? Kött är en bra proteinkälla som vi mår bra av. Mjölk är också en bra produkt till växande barn och ungdomar. Detta kan vi producera i Sverige och det ger oss en ökad självförsörjning, en avsättning för de vegetabilier som inte klarar kraven på livsmedel.

Du påstår att korna förstör den biologiska mångfalden och klimatet. Mulens marker bidrar till biologisk mångfald och många arter är beroende av kor. De har sedan ett eget kretslopp, kolets kretslopp. Koldioxid binds i gräs och växter som korna äter. Vi människor är allätare och mår bra av en varierad kost av både animalier och vegetabilier. Var hade du tänk dig att vi skulle göra med alla kor? Ska vi utrota den arten och dess underarter? Nej, länge leve korna som ger oss mat av det vi människor inte kan ta hand om.