Sju forskare föreslog 28/1 på DN Debatt att en ny differentierad kilometerskatt bör utredas. De hade uppenbarligen lagt sina pannor i djupa veck för att lösa flera viktiga samhällsproblem med ett enda styrmedel. Men istället för att utreda ett komplicerat universalstyrmedel bör vi raskt införa tre enkla lösningar.

Problemen som vi snarast måste lösa är ju:
– statens minskade skatteintäkter, när konsumtionen av bensin och diesel minskar på grund av elektrifieringen av fordonsflottan
– utsläppen av klimatskadliga gaser från drivmedel
– buller och hälsovådliga avgaser i tätorter
– vägslitaget

Tre lösningar som är enkla att införa räcker långt för att lösa dessa problem.

Statens intäkter har alltför länge varit beroende av en konsumtion som inte är hållbar. Det är dålig politik. Statens intäkter bör givetvis baseras på en sund beskattning av hållbara verksamheter. När elektrifieringen minskar skatteintäkterna från konsumtionen av bränslen heter lösningen vanlig enkel kilometerskatt.

Klimatskadlig bränslekonsumtion åtgärdas bäst med en snabbt stigande avgift på alla koldioxidskapande bränslen, både fossila och biobränslen. Avgiften måste på några års sikt bli mycket hög, och för att den ska vara politiskt möjlig behöver allmänheten kompenseras. Därför måste statens hela intäkt från bränsleavgiften delas ut till alla medborgare som ett omställningsbidrag, och barnfamiljerna och de som bor på landsbygd och i glesbygd måste få större utdelning än boende i tätorter. Denna konstruktion, som kallas Avgift och Utdelning, ger alltså ingen intäkt till staten, men stoppar bilismens klimatutsläpp.

För att bemästra koldioxidutsläppen från tung trafik behövs en variant av kilometerskatten som inkluderar utländska lastbilars utsläpp i Sverige. Varje lastbils bränsleförbrukning inom landet kan nämligen beräknas med hjälp av den körda sträckan och fordonstypens specifika bränsleförbrukning – och alltså avgiftsbeläggas på samma sätt som för lätta fordon. 

Buller och hälsovådliga avgaser kan minimeras med regleringar inom tätorter, som till exempel snabbare busstransporter, minskade parkeringsmöjligheter, färre filer för privatbilism och fler buss- och taxifiler, höjd trängselskatt, mm.

Vägslitaget beror på körsträckorna. En rak kilometerskatt stimulerar till minskad bilkörning och därmed minskat slitage på vägarna. Att ge boende utanför tätorter rabatt för vägslitaget är inte motiverat.

Istället för ett mångårigt utredande av en komplicerad lösning förefaller det därför betydligt effektivare att snarast införa en vanlig kilometerskatt, plus Avgift och Utdelning och ytterligare regleringar av biltrafiken i tätorter.