Insändare: Kostsamt vid bristande OVK-besiktningar

Priset för energi har senaste tiden stigit kraftigt. Intresset borde nu vara stort för fortbildning inom besiktning och kontroll av energikrävande utrustning. Trycket på de kommunala tjänstemän som hanterar frågorna bör i alla fall vara påtagligt, särskilt när det är skattebetalarna och hyresgästerna som finansierar merkostnaden för okunskap och ineffektiva klimatsystem.
Enligt plan- och bygglagen, kap. 12 § 7, har Byggnadsnämnden genom tjänstemän ansvar att genomföra obligatoriska ventilationskontroller, OVK-besiktningar, av alla offentliga byggnader och lokaler. Om en fastighetsägare inte åtgärdar de brister som uppkommer avsatt tid skall ett vite eller beivrande utgå. Det händer ytterst sällan. Kommuner brister i OVK-besiktningarna då de skall utföras utan att kommunen får debitera för arbetet. Att kommunen sköter sina åtaganden har Länsstyrelsen ansvar kontrollera. Dock finns där samma nonchalans. Länsstyrelsen har inte något att vinna på att vitesförelägga en kommun. Länsstyrelsens arbete kontrolleras av regeringen som inte heller prioriterar frågan. 
Om något skall förändras måste därför de som finansierar merkostnaderna reagera. Onödigt höga kostnader för uppvärmning, energi och en sämre inomhusmiljö än nödvändigt blir alltså konsekvenserna då ansvariga inte sköter sina åtaganden. Bristerna i OVK och tillsynen av de fastighetsägare som inte tar sitt ansvar, resulterar i högre hyror och sämre kommunal ekonomi på grund av högre energiförbrukning än nödvändigt samt försämrad inomhusmiljö för de som vistas i lokalerna. 
Det är betydande belopp som försummelsen kostar. Ett filter som blivit tätt för att det inte bytts enligt serviceplan, kan innebära att motorn i ventilationssystemet måste öka effekten med ca 30 procent. Samtidigt står kostnaden för uppvärmning av kommunala fastigheter och lokaler för ca 70 procent av den totala energikostnaden. Bristerna i service och underhåll av system kopplat till OVK kan därför stå skattebetalarna dyrt. Även internt tvingas kommunala verksamheter som skola, vård och omsorg, betala onödigt mycket för uppvärmning och ventilation. Medel som istället skulle kunna användas i kärnverksamheten.
Det minsta som borde kunna krävas, vore att ansvariga tjänstemän medverkar på de korta kompetenshöjande utbildningar som riktas till dem regelbundet. Problemet är, som vi kunna finna efter flera års verksamhet, att kommunerna och Länsstyrelserna själva inte vet vem på kontoret som är ansvarig för frågan. Å andra sidan utgår sällan eller aldrig vite.