Coronakrisen har lämnat få delar av Region Uppsala opåverkade. Allt från anställda på Lasarettet i Enköping och Akademiska sjukhuset som ger enorma insatser för att patienterna till restauranger som sett kunderna försvinna har vi i vår region stora utmaningar. Det gäller även kollektivtrafiken. Sedan i februari kämpar UL, precis som man gör i resten av landet, med att upprätthålla trafiken trots ökad sjukfrånvaro bland medarbetare.
De flesta verksamheter kör enligt statliga riktlinjer, där det är möjligt, full trafik som del av vår samhällsinsats. Samtidigt uppmanas resenärer att undvika kollektivtrafiken. Det har inneburit ett resandetapp som saknar motstycke i vår historia. På kort tid har kollektivtrafiken förlorat fler än varannan resenär.
Kollektivtrafiken befinner sig i en motsägelsefull spiral. Bussar och tåg uppmanas rulla, men färre ska resa kollektivt. Till följd av detta förlorar kollektivtrafiken i Sverige totalt en miljard i månaden i minskade biljettintäkter. Tappet för Region Uppsala uppgår till 30 miljoner kronor bara under den första månaden.
Hela landet står nu vid ett vägskäl. Antingen väntar ett stålbad för kollektivtrafiken där trafikens möjligheter att bidra till samhällets robusthet hotas. På kort sikt väntar neddragningar av trafikutbudet och indragna linjer. Därefter väntar höjda biljettpriser och en överhängande risk att trafikföretag går under helt.
På lång sikt skulle det riskera möjligheterna till arbetspendling för tusentals boende i Uppsala län. Tusentals arbetstillfällen direkt eller indirekt kopplade till trafiken kommer att förbytas i permitteringar och uppsägningar. Detta vill vi undvika.
Vi vill att Sverige väljer en annan väg. En väg där vi fortsätter upprätthålla trafiken som del av vår samhällsinsats. Där vi ser till att bussar och tåg rullar under, genom och efter coronakrisen. Här räcker inte de statsbidrag till kommuner och regioner som hittills presenterats. Enligt Konjunkturinstitutet och Sveriges Kommuner och Regioner täcker inte dessa pengar de som minskade skatteintäkter som följer coronakrisen. Till det kommer välkänt stora merkostnader inom sjukvården. Kvar till kollektivtrafiken blir i värsta fall inte en krona.
Staten måste nu ta sitt ansvar och leva upp till sin del av ansvaret. Det krävs skyndsamt en garanti för att staten ska kompensera kollektivtrafiken för dess samhällsinsats. Låt inte coronakrisen bli krisen där ovilja till ansvarstagande gjorde kollektivtrafiken i till ett av offren.