Kommunen ska inte tvinga köp till underpris

Om kommunen anser att en markbit är den bästa och enda tänkbara platsen för en ny förskola, betala då det den är värd, skriver Anne-Kristin Føsker

 I slutändan kan priset för marken bli betydligt dyrare än om kommunen väljer att nu tillmötesgå markägaren, skriver Anne-Kristin Føsker.

I slutändan kan priset för marken bli betydligt dyrare än om kommunen väljer att nu tillmötesgå markägaren, skriver Anne-Kristin Føsker.

Foto: Lotta Lille

Insändare2020-12-04 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar till insändarsvar av Patrik Holm 28/11

Tack för ditt svar. Det uppskattas. Dock märkligt att ansvarige politiker Ulrika Ornbrant (C ) inte är delaktig i svaret. En Centerpartist borde stå främst på barrikaderna som partikamraterna i riksdagen. ”Centerpartiets politik präglas av ett starkt skydd av äganderätten, eftersom äganderätt och hållbarhet hänger ihop. Vi kommer självklart inte medverka till att urholka äganderätten” läser jag på deras hemsida.

Likväl som kommunen inte ska sälja mark till underpris ska kommunen inte heller tvinga den enskilde att sälja sin mark till underpris. Det är marknadsvärdet som gäller och kommunen ska vid köp av mark från privatpersonen lägga på ytterligare 25 procent.

Kommunen har sökt en överenskommelse på frivillig basis ”vid sådana överenskommelser är inte de principer om ersättning som Føsker relaterar till tillämpliga” skriver Patrik Holm.
Principer vilar på en värdegrund som med jämna mellanrum behöver lyftas och diskuteras så att de åtminstone ligger i linje med lagen. Kommunens princip är ett enhetspris oavsett marknadsvärde.

Plex-utskottet beslutade 5/11 att överlämna ärendet till Lantmäteriet som ska ta fram ett prisförslag. Kommunen kan därefter gå vidare till regeringen och begära expropriation, ett intrång i äganderätten, som inte får orsaka ekonomiskt lidande hos markägaren vilket skulle ske om han godtar det bud kommunen nu gett då det finns avsevärt högre bud från privata aktörer.  

Expropriation är kopplat till hårda krav. Om kommunen anser att just Henry Villéns markbit är den bästa och enda tänkbara platsen för en ny förskola, betala honom då det den är värd. Markpriset kommer ändå i slutändan att vara en försvinnande liten del i hela förskoleprojektets totala kostnad på ca 60–75 miljoner (min uppfattning). Beslut om en ny förskola togs för 1,5 år sedan och det är bråttom att den kommer på plats. Annars återstår alternativet att välja en annan plats och låta Henry Villén ha kvar all sin mark och själv bestämma hur/när, till vem och vilket pris han eventuellt vill genomföra en försäljning.

Ett ärende i mark- och miljödomstolen kommer ta tid och innebära kostnader för kommunen då de får betala rättegångskostnaderna för båda parter oavsett hur målet går. Andra kostnader är den arbetstid kommunens tjänstemän får avsätta för processen och som jag förstår är tid en bristvara hos de anställda inom förvaltningen. I slutändan kan priset för marken bli betydligt dyrare än om kommunen väljer att nu tillmötesgå markägaren som då också slipper gå igenom en svår och smärtsam process som det är att förlora sin mark genom tvångsinlösen. 
Förståelse för markägaren och respekt för hans äganderätt behövs i detta ärende.